Sponsra en komedi

God fortsättning, mina vänner!

En del av er har redan hört att jag flyttat till Berlin, min nya hemstad, om inget oförutsett inträffar.

Anledningen var att jag behövde en nystart i livet, och Berlin tilltalar mig på ett sätt som få andra städer lyckats med.

Vad jag främst vill göra under det kommande året, är att färdigställa nyversionerna av de pjäser jag skrev under åren -93 till -97, samt mitt experiment med att skriva en buskis med tillhörande analys. För den som vill vara med och sponsra detta projekt går det bra att gå in på GoFundMe https://t.co/qYWhOrQKoK och donera en slant. Pengarna kommer att gå till en laptop (den jag hade med mig ner har tyvär gett upp) och ekonomisk frihet att ägna den tid som krävs till detta ganska omfattande projekt. Får jag in pengarna kommer jag dessutom att översätta dem till engelska. Sedan ska manusen ut i cirkulation med hopp om att någon teater, etablerad eller amatörsällskap ska finna intresse i dem. 

Det har fått alldeles för låg tid redan, mycket på grund av tidsbrist, men också den mentala svacka som jag befunnit mig i under flera år. 

Stundtals har jag ifrågasatt mig själv och tvekat på materialets styrka, men sedan i somras har det vänt, och jag ser nu mycker mer optimistiskt på både min förmåga som manusförfattare och min livssituation.

Väl mött och hoppas att ni alla får ett fantastiskt gott nytt 2016!!

Rättat inlägg

Mitt förra inlägg om Marcus Birro blev felaktigt.
Halva texten försvann. Men nu är texten infogad och läsbar.
Håll till godo.

Birro tillhör det högsta kastet

Jag har aldrig tyckt om Marcus Birro. Tycker han är en obehaglig liten typ med klart sekteristiskt tänk.

Han är kristen. Alltså stenhårt ultrakonservativ kristen. Nyligen ville han bli partiledare för Kristdemokraterna. Han ville rädda de kristna värderingarna.

Ni vet vilka värderingar vi talar om. Äktenskap enbart för heterosexuella par i fertil ålder, kristendom på skolschemat och så vidare.

Men nu har han hittat en riktigt hög häst att hoppa upp och sätta sig på.

I den här krönikan i Expressen, gör han sin ståndpunkt väldigt tydlig; bara kristendomen kan ge dig frälsning. Bara kristendomen har gjort västvärlden till de frias värld. Alla de andra hedningarna är hänvisade till barnvåldtäkt och annat otäckt. Okristligt.

Som exempel använder han Nepal. Ett visserligen folktätt land, men i övrigt ganska obetydligt i ett globalt perspektiv. Om man inte heter Marcus Birro förstås.

Birro väljer också att, lite som Nya Moderaterna, ägna sig åt godtycklig historierevision.


"Men vi kan inte blunda för att vår civilisation, själva grundbulten i vårt demokratiska samhälle, skruvats dit med hjälp av den kristna tron.

Många universitet startades av kristna. Sjukhus, bibliotek, omsorg av alla slag, har dragits i gång och sedan skötts av människor med brinnande tro."

Så fortsätter Birro. Jo men säkert var det så. Men hur såg sjukhus och bibliotek ut när de drevs av dessa "eldsjälar"? Inte så väldans trevliga Marcus.
Det var när mer progressiva krafter tryckte på som man började behandla folk som människor. Sjukhus som drivs av fundamentalt kristna ger inte vård helt kravlöst. Du ska vara troende, och om du inte svarar på medicin är det förmodligen din tro som är svag snarare än din kropp.
Kristna bibliotek var väldigt restriktiva med vilka skrifter som fick stå på hyllorna. I många bibliotek där kristna får bestämma, förbjuds Harry Potter för att den anses uppmuntra till häxkraft och det ockulta.

Jag kan hålla med om att högste representanten för en kyrka rimligen bör stå bakom samma kyrkas uppfattning. Varför skulle man annars vilja tillhöra den?

Men Birros ilska rymmer så mycket mer. Något medeltida. Nämligen att det inte är tolkningen av Jesu ord som är problematiskt, utan att det finns andra livsåskådningar. "Du skall inga andra gudar hava jämte mig!"

Judar, hinduer, buddhister, wiccaner eller, Gud förbjude, ateister, göre sig icke besvär på Domedagen. För då kommer Birro stå där och sätta sig till doms över oss.

"Det finns bara en Gud och det är Jesus!" meddelar Birro.
Och det är väl en självklar attityd. Så resonerar alla troende om just sin Gud. Men dessa har Birro inte mycket till övers för. Hans Gud är mer rätt än andras.

Men du Marcus - vad säger Jesus om högmod?

Jävla insekt!

"När Clas Henrik vaknade på morgonen den 12 november, hade han inte förvandlats till en insekt.

Skit också! tänkte han. Det hade ju löst så många problem."

Så inleder jag mitt nya projekt; berättelsen om Clas Henrik, en misogyn medelålders man som förmodligen skulle haft en livskris om han bara för ett ögonblick trodde att det skulle hjälpa.

Med ett förakt för mänskligheten, vilka han gärna jämför med insekter och andra småkryp, går han genom vardagen.

Att läsa "Jävla insekt!" är förmodligen som att vänta på Godot, det händer inte mycket spännande. Så om du vill ha action eller spänning rekommenderar jag en Dan Brown eller Grisham istället....

Tårta på tårta

Stora nyheten i media idag är tårtattacken på Jimmie Åkesson.

Tydligen har en 60-årig kvinna trätt fram och erkänt dådet som skedde vid en boksignering av Åkessons bok.

Tårtattacker är inget nytt. Många betydligt större personligheter än Åkesson har råkat ut för grädde och kakbotten i ansiktet.

Skribenterna i de stora tidningarna spar inte på krutet. "Hot mot demokratin" "Var går gränsen?" "Värre än styckmord!!!!"
Okej, den där sista hittade jag på själv. Men det är den känslan jag fått av att läsa artiklar och debattinlägg. Man jämför en tårta med ett våldsamt våldsbrott begått med vapen och med blodvite och fatalitet som följd.

Aftonbladets ledare om konditoriterrorism

Han har fått mat i ansiktet. En efterrätt. Det är allt. Glasyr, på sin höjd!

Skribenterna tycker att det här är en oroväckande företeelse och något som måste ses i paritet med gamla tiders högförräderi.

"Oavsett vad man anser om politiker, så får vi inte ta oss sådana här friheter. Det sätter hela den demokratiska processen och säkerheten ur spel." Så låter det på flera sidor.

Sockerkaksbaserade vapen är sannerligen ett hot mot allas vår framtid.

Jag tycker det snarare är tvärtom.  Fler bakverk i den publika debatten.
Hellre det än en nerhuggen utrikesminister eller skjuten statsminister.

Politiker måste få veta att deras beslut inte är populära. Och eftersom de inte lyssnar på oss bakom sina lyckta dörrar i riksdagshuset, måste det till andra metoder.

Politiker mår bara bra av att tas ner på jorden ibland.

I en sann demokrati får vi kasta gräddbakelser på våra styrande. Det är faktiskt bara nyttigt.

Å andra sidan kan jag tycka att en tårta på Åkesson känns överflödigt. Karln är ju redan så inihelvete pajig!

Jimmie är inte glad i hatten idag