Jag har lyckligtvis varit relativt förskonad från att ha mist familj och vänner.
Antal begravningar jag varit på är lätt räknade.
Inte alla har haft samma tur.
Mina farföräldrar kände jag aldrig, farfar var borta innan jag föddes och farmor gick bort när jag var bara fyra år.
har dessvärre varit på två begravningar för unga människor, båda under trettio, den ena inte ens 20.
För nästan 7 år sedan gick min morfar bort. Det kändes hopplöst hårt. Min morfar och jag delade födelsedag, och varje år när jag var mindre gick vi på Gröna Lund. Det är fantastiska minnen som finns kvar. Mycket av mitt musikaliska sinne och min svarta humor är arvet jag fick.
Men man får inte i sin sorg glömma bort de människor man har kvar runt om sig som fortfarande lever och har hälsan. Det är inte nyttigt att för evigt bära runt på sin sorg. Det låter kanske kallt och cyniskt, men det är tvärtom. Minns den glädje dina bortgångna släktingar/vänner gett dig, och skapa nya minnen med dina levande dito.
När Astrid Lindgren talade med sin syster inledde de alltid sina samtal med följande dialog: "Döden, döden, döden, döden! Så, då var det överstökat. Hur har din vecka varit?"
Antal begravningar jag varit på är lätt räknade.
Inte alla har haft samma tur.
Mina farföräldrar kände jag aldrig, farfar var borta innan jag föddes och farmor gick bort när jag var bara fyra år.
har dessvärre varit på två begravningar för unga människor, båda under trettio, den ena inte ens 20.
För nästan 7 år sedan gick min morfar bort. Det kändes hopplöst hårt. Min morfar och jag delade födelsedag, och varje år när jag var mindre gick vi på Gröna Lund. Det är fantastiska minnen som finns kvar. Mycket av mitt musikaliska sinne och min svarta humor är arvet jag fick.
Men man får inte i sin sorg glömma bort de människor man har kvar runt om sig som fortfarande lever och har hälsan. Det är inte nyttigt att för evigt bära runt på sin sorg. Det låter kanske kallt och cyniskt, men det är tvärtom. Minns den glädje dina bortgångna släktingar/vänner gett dig, och skapa nya minnen med dina levande dito.
När Astrid Lindgren talade med sin syster inledde de alltid sina samtal med följande dialog: "Döden, döden, döden, döden! Så, då var det överstökat. Hur har din vecka varit?"
Känner precis som Du, just nu, med tanke på Din morfar, som jag var giftt med i nästan 30 år. Vi hade kul ihop, och även jobbigt, han var ju som han var1
SvaraRaderaFörstår, att det känns tungt, men livet går ju vidare, och Du är så likt honom, om Du vill, kan jag skicka bilder hem till Dig, tala bara om Din adress, kan nog hitta den själv!Gör som jag, minns dom goda och glada minnerna. Själv gick jag som en Zombi, och bara fanns, ensam, med alla minnen, faktiskt, ingen brydde sig, se'n Jonskär, som jag inte har kvar, inga hundar, jag misste Din morfar, och hundarna i loppet av tre år! Fortsätt med det Du håller på med, passa på, och lev, gläds åt varje dag ändå!! Kram Yvonne!