Skratta lagom - jag är inte död än!

Just nu är jag regissör åt ett gäng ungdomar i Åkersberga. Det är uppfriskande på många sätt. Att umgås med folk som är några och ett år yngre än en själv kan vara rent av vitaliserande. Som någon sorts mental ansiktslyftning.
Inte för att jag tycker att jag är så gammal. jag menar, när skulle jag ha hunnit bli det. Jag var ju arton alldeles nyss...

Det lät bra på pappret...

Världen är full av visionärer.
Varje sekund skapas en tanke någonstans i världen.
Varje ögonblick är fullt av embryon till nya möjligheter.
Men inte alla når fram. Inte alla kommer över ribban, om man säger så. En del verkar till och med leka Limbo, snarare än sikta högt.
Och så finns de där idéerna som "såg så bra ut på pappret..."