Vilken färg har blå?

STOPPA PRESSARNA! Ny undersökning avslöjar vilken myndighet som svenskar har minst förtroende för.

Jag är förbluffad. Inte över "nyheten" att Arbetsförmedlingen hamnar längst ner på listan över hur stort förtroende vi har för myndigheter. Det som förvånar mig är att det krävdes en särskild utredning för att komma fram till det.

Det här visar hur liten kontakt med verkligheten myndigheter och maktutövare har. Att Arbetsförmedlingen har "Negativ förtroendestatus" är nämligen något som svenska folket vetat om sedan 1980-talet.

Men nu har man alltså plöjt ner en massa pengar för att låta byråkrater navelskåda sig själva och andra byråkrater, för att alltså utreda det pinsamt uppenbara.

Det är pengar som bättre hade kunnat användas till att förbättra Arbetsförmedlingen. Att ta reda på vad som är fel kan inte vara så svårt. Börja med att avskeda personalen, så ska ni se att det redan efter en vecka kommer att flyta på bättre för alla inblandade.

Men staten är inte intresserad av att förbättra. Inte heller är staten särskilt bekymrad över låga trovärdighetssiffror. Hade de varit det, hade de nämligen redan avgått.

Att göra en undersökning för att ta reda på vad folk tycker om Arbetsförmedlingen, är lika givande som att fråga "Vilken färg har blå?" Det är en fråga med ett givet svar, men vars följdfrågor aldrig ställs, eller ens efterfrågas.

Är Arbetsförmedlingen illa omtyckt? Skyddar Vatikanen sexförbrytare? Är jorden rund?

Den som beställt undersökningen får själv absolut lägsta trovärdighetsbetyg.

Gör inte om - gör rätt!

EU kan lära av Vasa

Redan 1628 stod det klart att stora internationella projekt är dödsdömda.

Det var året då regalskeppet Vasa sjönk, efter blott femton minuters jungfrufärd.

Nu har forskare hittat ännu en misstänkt anledning till varför. Måttenheter. En holländsk fot är tydligen inte lika lång som en svensk, har det visat sig.

Historien i korthet: De holländska byggarbetarna byggde båt från ena hållet, svenskarna från det andra. När de så möttes på mitten var det inte längre en båt, utan två helt olika, som skarvades ihop.

Och precis så är det med EU - olika länder med olika mått, som bygger från varsitt håll, utan kommunikation med varandra. Resultat: haveri av episka mått, holländska som svenska...

Och priset? Ja, det betalas av dem som befinner sig ombord. Och ombord sitter vanligt folk. På skutan befinner sig varken ingenjörer eller byggare, och minst av allt beställaren. Precis som på Vasa. De som bär ansvaret står på betryggande avstånd och beskådar katastrofen, med en gåsleversnitt i ena handen och ett fett traktamente i den andra.

Inga andra unioner, av samma typ och storlek, i världshistorien, har överlevt. Sovjetunionen kollapsade, Rom gick under, USA har väldiga problem.... Varför tror vi att just EU skulle vara annorlunda, när vi ser symptomen varje dag?

EU är idag ett av de största hoten mot demokrati och stabilitet, som västvärlden någonsin kommer att uppleva.

Vill vi ha fred i vår tid - måste EU projektet läggas tillbaka i torrdocka, demonteras, och ingenjörer från respektive land jobba med egna projekt, där man förstår varandra och använder samma linjal.

Inte så nära - jag är svensk!

En svensk uppfinning som till skillnad från blixtlåset INTE har gått på storartad internationell export, är den intima sfären.

Den intima sfären, för er som inte vet det, är det område runt en individ som vederbörande vill ha fredad. Man vill helt enkelt inte ha andra människor för nära inpå sig.

I ingen annan kultur än den svenska, är detta så välrotat, ja nästan genetiskt betingat. Det är inte helt friktionsfritt i mötet med andra kulturer.

Jag själv har tillbringat flera år boendes på Cypern, och har förstahandsupplevelse i den kulturkrock som uppstår när en stel svensk som värnar om sin intima sfär, möts av en fryntlig grek uppfödd med fysisk kontakt som en ren livsnödvändighet.

Vi svenskar är väldigt måna om vår egna och högst privata omgivning. Den sträcker sig som en osynlig bubbla cirka en halv meter ut från kroppen. Dagligen tvingas vi dock kompromissa, men det är under (sedvanligt svenskt) tyst protesterande.

När två personer från (varlfritt) land på kontinenten möts, kramas de, och ibland är även kindpussar och andra ömhetsbetygelser involverade. En sådan hälsning kan pågå i nästan en minut, med de två vännerna inbegripna i en sorts pantomimisk brottningsmatch. Detta är verkligen inte en  ovanlig syn, framför allt inte i de sydeuropeiska länderna. Inte heller i Asien eller ens i det puritanska USA är det sällsynt med kontaktsökande på detta varma intima sätt.

Men ICKE i Sverige. Här har vi utvecklat "intim sfär" till nästan religiös nivå.
Två personer som känner varandra väl ser varandra på gatan, stannar upp två meter i från varandra, lyfter handen och utbrister lite slött: Tjena! Och det räknas ändå som intimt mellan två goda vänner.

Bara tanken på att rusa fram och krama om folk, eller gud förbjude pussa på kinden, är helt utesluten, om maninte är homosexuell eller har en väldigt liberal inställning till livet i allmänhet. Men svenskar är ju liberala, säger ni säkert? Ja, men INTE lika mycket när det kommer till just fysisk kontakt.

Det är för en svensk något extremt obehagligt, som jag själv upplevt, när en, låt oss säga sydeuropé, kommer fram mot dig utan att visa ansats till att sakta ner, för att sedan trycka sin kropp och sitt ansikte så nära dig att i detalj kan beskriva hans skäggstrån. Att han kanske sedan tar ett rejält halv-nelsongrepp runt halsen på dig och trycker era pannor så tätt mot varandra att  man skulle kunna missta er för siamesiska tvillingar, gör inte situationen mindre obekväm. Det är kanske inte så konstigt att svenska ofta hamnar i bråk när de semestrar utomlands. En mänsklig instinkt när någon försöker strypa dig och ge dig en dansk skalle, är ju att slå tillbaka. I självförsvar.

Nej, vi svenskar är väldigt måna om den där sfären, som för andra kulturer ter sig nästan mytisk. "Förvandlas svensken till sten eller salt om han vidrörs?" Ja, det kanske vi gör! Och?

När vi åker kommunalt och tvingas kompromissa, gör vi ändå allt vi kan för att bevara integriteten i sfären, som om den vore ett kraftfält kring ett rymdskepp i Star Trek. Om vi kunde skulle vi använda osynlighetsskölden också...

Faktum är att vi är så besatta av vår intima sfär att vi nog helst skulle vilja ha sex på varsin sida av sängen, eller ännu hellre, i separata rum. Men sexualdriften är en mycket äldre och betydligt kraftigare instinkt. Men då den hamnar i konflikt med sfären, är det kanske inte konstigt att så många känner sig lite "smutsiga" efter samlag. Vi har ju trots allt tummat på en av våra viktigaste principer. För lite köttsligt hoppla hejsan.

Så nästa gång någon sällskapssjuk liberal vill hälsa - SPRING! Det blir betydligt mindre skämmigt än att nita den stackarn, alternativt riskera för tidig utlösning när kroppen misstolkar den fysiska närheten för ett samlag...