Mitt liv som lagervara.

Som jag nämnt tidigare så har jag EN stor svaghet.
Jag är fruktansvärt scenkåt.
Jag tänker inte älta det, det kan ni läsa om i det tidigare inlägget jag länkat till ovan.

Men idag tog det ny vändning.
Jag har blivit en lagervara. En reservdel. Jag bara sitter där och väntar på att någon annan ska hoppa av. Tydligen.


Jag sitter och delar kontor med min gode vän och kollega Magnus G Bergström i Åkersberga. Vi skriver ihop, och stöttar varandra i diverse kulturprojekt som vi tar oss an.

Och idag satt jag ensam med mitt kaffe, och funderade lite över framtida projekt, när Magnus plötsligt tornade upp sig i dörröppningen. (Ja, har man mött Magnus så vet man att det inte finns ett bättre sätt att beskriva det.

Han hade suttit i möte med en annan kulturprofil i kommunen, och hade då blivit tillfrågad om han kunde hoppa in och ersätta en skådespelare för ett sommarlustspel.
Magnus tackade nej, eftersom han den aktuella tiden ansvarar för ett ungdomsteaterläger. Varpå följande konversation följer:
(Hon)-Du känner ingen annan, manlig skådespelare? I ca 30årsåldern, som är lite rolig?
(Magnus)-Lustigt att du säger det. Jag har en här bakom, inne på kontoret.

Ungefär som när bilmekanikern letar ett topplock, eller en ny vatenpump.
-Nu hade tur du där. Jag fick precis in en trasig komiker som vi plockat isär. Lite färg och plastic-padding så är han som ny. Gick igenom besiktningen med bara några få mindre anmärkningar. Men inget som syns på ett par meters håll. Ni kan få med en peruk utan extra kostnad...

Så nu ska jag eventuellt vara med i detta lilla folklustpel, som jag inte ens vet vad det handlar om. Det ska sjungas också. Inga problem. Dans? Hela kroppen drar efter andan.... Ska det vara avancerat? Inte? Då kan jag nog fejka det...

Så jag ber att få återkomma i ämnet. Tills dess rekommenderas ni boka biljetter till "Tanten är min!" på Bergagårdens Teater.

Ha en trevlig valborg alla!