Thorsten Flinck...
Upphör han att förvåna?
Njaa. Jag kan inte säga att jag blir förvånad efter hans senaste utspel.
Thorsten berättar hur han brukar snatta i butikerna i Tyresö Centrum. Han gör det dessutom med den självklara stoltheten hos någon utan självinsikt och med bestående hjärnskador hos en missbrukare.
Thorsten hävdar att han "bara stjäl från de rika", och liknar sig själv vid en modern Robin Hood. Den fattige som Thorsten skänker till, är i det här fallet han själv.
Att karln verkligen inte är den gulaste bananen i klasen visste vi redan, men för fan Thorsten! Att snatta är något de flesta slutar vara stolta över när de kommit igenom puberteten.
Man får anta att detta är det senaste i raden av patetiska utspel från denna sorglige skepnad som knappt ens kan skylta med titeln "föredetting".
Mycket kan sägas om Thorsten Flinck. Dessvärre är det inte mycket av det som är positivt. Mannen har gett uttrycket "Bergmankomplex" ett ansikte.
Att hans närmaste vän och samarbetspartner är Mikael Persbrandt faller sig bara helt naturligt. De har båda en förkärlek till droger och oprovocerat våld. Men Persbrandt har åtminstone lyckats med en karriär. Något som inte kan sägas om Flinck.
Flinck vill vara svår, och djup, och tung... Gott så... Om han haft talang till det. men inte ens Dramaten i Stockholm klarade av hans personliga ångest och missbruksproblem. Således blev karriären på nationalscenen kortlivad. Efter det kom han inte riktigt tillbaka. Och ingen sörjde väl riktigt det heller.
Han har inte lämnat några djupare avtryck i Sveriges dramatiska historia. Pengarna tryter, och rampljuset falnar.
Det är nog därför han kommer med det här "erkännandet". För att få uppmärksamhet.
Om Flinck hade stulit plånböcker från familjen Bonnier, eller några av de stora ekonomiska brottslingarna vi har i landet, hade jag hyllat honom. Hade han dessutom skänkt pengarna till välgörande ändamål, hade jag röstat för hedersutnämnande.
Men några sådana tankar har inte lille Thorsten. Thorsten tror att snatteriet i butikerna drabbar "de rika storföretagarna". För att vilja ge sken av att vara intellektuell, visar han en otrolig brist på allmämkunskap.
Det är knappast den rike VD'n som drabbas när Thorsten rycker ut. Det är de anställda i butiken och butiksinnehavaren som får stå för förlusten. Och de är knappast miljonärer.
Nej du, Thorsten. Kryp tillbaks under den sten du förmodligen lever under, och fortsätt odla ditt förakt mot oss vanliga dödliga.
Sådana mentala troglodyter som du, behöver vi faktiskt inte fler av.
Klipp dig och skaffa ett jobb, tjackhora!
 |
| Thorsten - en helylle-kille. |
Njaa. Jag kan inte säga att jag blir förvånad efter hans senaste utspel.
Thorsten berättar hur han brukar snatta i butikerna i Tyresö Centrum. Han gör det dessutom med den självklara stoltheten hos någon utan självinsikt och med bestående hjärnskador hos en missbrukare.
Thorsten hävdar att han "bara stjäl från de rika", och liknar sig själv vid en modern Robin Hood. Den fattige som Thorsten skänker till, är i det här fallet han själv.
Att karln verkligen inte är den gulaste bananen i klasen visste vi redan, men för fan Thorsten! Att snatta är något de flesta slutar vara stolta över när de kommit igenom puberteten.
Man får anta att detta är det senaste i raden av patetiska utspel från denna sorglige skepnad som knappt ens kan skylta med titeln "föredetting".
Mycket kan sägas om Thorsten Flinck. Dessvärre är det inte mycket av det som är positivt. Mannen har gett uttrycket "Bergmankomplex" ett ansikte.
Att hans närmaste vän och samarbetspartner är Mikael Persbrandt faller sig bara helt naturligt. De har båda en förkärlek till droger och oprovocerat våld. Men Persbrandt har åtminstone lyckats med en karriär. Något som inte kan sägas om Flinck.
Flinck vill vara svår, och djup, och tung... Gott så... Om han haft talang till det. men inte ens Dramaten i Stockholm klarade av hans personliga ångest och missbruksproblem. Således blev karriären på nationalscenen kortlivad. Efter det kom han inte riktigt tillbaka. Och ingen sörjde väl riktigt det heller.
Han har inte lämnat några djupare avtryck i Sveriges dramatiska historia. Pengarna tryter, och rampljuset falnar.
Det är nog därför han kommer med det här "erkännandet". För att få uppmärksamhet.
 |
| Snattar litteratur. Kan man inte skriva själv, kan man alltid sno någon annans. |
Men några sådana tankar har inte lille Thorsten. Thorsten tror att snatteriet i butikerna drabbar "de rika storföretagarna". För att vilja ge sken av att vara intellektuell, visar han en otrolig brist på allmämkunskap.
Det är knappast den rike VD'n som drabbas när Thorsten rycker ut. Det är de anställda i butiken och butiksinnehavaren som får stå för förlusten. Och de är knappast miljonärer.
Nej du, Thorsten. Kryp tillbaks under den sten du förmodligen lever under, och fortsätt odla ditt förakt mot oss vanliga dödliga.
Sådana mentala troglodyter som du, behöver vi faktiskt inte fler av.
Klipp dig och skaffa ett jobb, tjackhora!
"Han har inte lämnat några djupare avtryck i Sveriges dramatiska historia"
SvaraRaderaNej det har du rätt i. Då är nog Gustav Vasa värre faktiskt. Men de senaste århundradet har inte heller varit så dramatiskt.
Ditt klumpiga sätt att uttrycka dig på avslöjar att du uppenbarligen inte heller har speciellt mycket innanför pannbenet.
Men jag förstår vad du menar. Han har inte lämnat några djupare avtryck i svensk teater historia, nej. Han har bara ett flertal legendariska uppsättningar och rollprestationer bakom sig, plus en enad kritikerkår som hyllar honom för sin scennärvaro.
"Han är en av våra allra största iscensättare" för att citera vad Bergman himself tyckte om mannen. Gå och se en föreställning av honom och döm honom efter det istället för att döma ut honom enbart efter vad som står i skvallerpressen.
Självklart finns det folk som uppskattar vad Flinck har gjort, och det kan jag knappast argumentera mot. Jag tänker inte ifrågasätta folks eget personliga tycke och smak. Men jag vidhåller att Flinck, inte kommer att skrivas in i kulturhistoriens annaler för sina prestationer för svensk dramatik. Om han inte gått ner sig i beroendeträsket hade han kanske kunnat lyckas som seriös dramatiker. Men precis som med allt missbruk, går det till slut ut över prestationen.
SvaraRaderaKanske lyckats som dramatiker???
SvaraRaderaMen nu är det ju faktiskt så att en dramatiker skriver pjäser och det är väl inte som pjäsförfattare han lyckats eller misslyckats, dessutom undrar jag hur du kan likna Thorsten vid en föredetting? Okej han arbetar inte längre vid Dramaten och "tror jag" kommer aldrigt göra det igen tyvärr, men en föredetting? Efter Dramatentiden har han hunnit med mycket missbruk, det skall sägas men också 2 plattor, några tv-teater "återinförande" bara det är starkt jobbat, lägg sedan till ett hundratal spelningar på allt större arenor år efter år, samt lite smått och gott såsom mindre filmroller även i Norge Faktiskt samt att han nu släktforskar i TV etc... Detta är inte fråga om tycke och smak, detta är Fakta. Och till sist, vi som var med under intervjuvn, hörru lyssna nu: Han talade med journalisten i över 20 minuter om sin nya skiva och i sluttampen när intervjuvn på ett eller annat sätt led mot sitt slut sa han detta som en rolig historia som svar på journalistens fråga om vad han gör när han inte arbetar. Rubrik blev det såklart och om skivan blev det någon fotnot i slutet...
Jag bara älskar den mannen,,,,
SvaraRaderahan frågade pekka i svt varför bögar alltid måste skylta med sin sexualitet, denna fråga hade varit begriplig från vilken annan människa som helst från hela jorden utom Torsten, vår ständigt hemvändande andydandy-anarkoinre-anakronism-kroniker
SvaraRaderaja menar det är han nina hagen och zarahleander - samma droger samma kroppspråk
fint serru fint som snus
och javisst hans Gustav III är ju så man bara vill falla på knä och uppgivet snyfta gud/gudinna,
SvaraRaderasom att rollen är den enda substansen i detta kokande kamikaze-improviserande som han faktiskt lyckas hålla ihop som en matchande harmonierad enhet,
i ett dödsdansares vibrerande kaos där varje glashus reinkarneras in i ett ekotempel, av bara en handrörelse, just när kameran glider vidare