Maktlösa mot makten

Jag har sagt det förr, men tydligen måste det upprepas - Sverige håller på att förvandlas till en diktatur.
Sakta men säkert undermineras demokratin. rättsprocesser sätts ur spel. Maktfullkomliga politiker vägrar lyssna på sina invånare, och fattar beslut de inte har mandat för.

FRA-lagen är ett perfekt exempel. Majoriteten av svenska folket insåg att detta var ett oursäktligt intrång på den personliga integriteten och ett brott mot de mänskliga rättigheterna.
Men regering och riksdag ansåg sig inte vara nödda att lyssna till något så simpelt som "vanligt folk".
Här kunde man stifta en lag som stärkte maktens inflytande och makt, samtidigt som den försvagade medborgarnas rättigheter och trygghet. Mums för Måns!

I flera frågor förs numera minimalt med debatt, till fördel för snabba beslut. Vad väljarna tycker, behöver man nämligen inte bekymra sig om. Vad ska de göra? Det finns ingen möjlighet för oss vanliga medborgare att stoppa denna utveckling.

Men den finns i andra länder, och kallas Författningsdomstol; ett oberoende organ som granskar riksdag och regering, för att förhindra att beslut fattas mot folkets vilja, eller i strid med FN¨s konventioner om mänskliga rättigheter.

Det är ett utmärkt exempel att ta efter. Så varför har vi inte en Författningsdomstol i Sverige?

Enkelt - riksdagen säger nej!

Lär dig marschera, Svensson!

Men backa bandet nu! Det är klart att de säger nej. De vet att det skulle innebära ett stopp för deras planer på ett skandinaviskt Nordkorea.

Ju mer våra makthavare motsätter sig en sådan här institution, desto starkare skäl att införa en.

Därför uppmanar jag Er, kära läsare att skriva på den här namninsamlingen!

För Er som vill veta mer om detta finns länkar på samma sida, som ger en kort bakgrund, och fakta och länkar till olika artiklar i media.

Om denna utveckling inte stoppas, finns det snart bara en lösning: Damma av gamla Mme Guiliotine och föra henne till heders igen.

Vi måste sluta tro att staten är vår vän. Den är vår förmyndare, och den vill göda sig själv och hålla oss övriga kort. Jävligt kort.

Upp till kamp! Inte mot kapitalet, men mot Staten - Frihetens värsta fiende just nu.

Pandoras ask

Sveriges riksdag har öppnat en veritabel Pandoras ask, i och med den nya lagen om vad som ska klassas som barnpornografi.

Nu är det nämligen fritt fram för diverse övermoraliserande värdetroglodyter, att krypa fram ur buskarna och anmäla precis allt de ser, om det innehåller barn, som barnpornografibrott.

Senast i raden av idiotiska anmälningar kommer från en Landskronabo, som efter att ha sett en traditionsenlig studentskylt (ni vet dom där som föräldrar viftar med utanför gymnasiet när deras telningar springer ut efter examen), anmält bäraren av nämnda skylt för brott mot barnpornografilagen.

Nu är det dags att vi börjar fundera över vad våra makthavare har ställt till med.

Jag har försökt med allehanda argument för att få folk att förstå faran med den nya lagen och dess utformning och tolkning.

Det funkar helt enkelt inte! De slår dövörat till och känner sig kränkta. De har ju RÄTT, gubevars... Allt är barnporr och måste stoppas. Alla är pedofiler och måste stoppas. BARNEN måste ju skyddas...

Suck.... (På två språk...)
Min kollega Magnus G Bergström håller med.

Så jag tänker framföra ett nytt argument.

Till dig som ser barnporr överallt, och då främst sådana som ovan nämnde Landskronabo:
Hur sjuk i huvudet är du egentligen? Alltså, hur pervers är du? Du som ser ett foto ur familjealbumet som sexuellt och pornografiskt?

"Det ligger i betraktarens öga" heter det ju som bekant.

När jag ser ett foto på en 2åring sittandes på en potta eller i en badbalja, så är inte pornografiska tolkningar det första som poppar upp i huvudet.

Det är således en tolkning som anmälaren lägger i bilden. Anmälaren ser barnet i baljan som sexuell.

Hur friskt är det? Hur gick tankegången?

Jag har aldrig varit med om, eller hört talas om, att någon snuskgubbe stått på lur vid studentavslutningar, och masturberat hejdlöst så fort han sett ett plakat med pinsamma barndomsbilder på nybakade studenter.

Det krävs något av en människa till att få något till något annat än vad det är. Fantasi, till exempel.
I det här fallet ganska snuskig fantasi.

Lagen om barnpornografi får inte tolkas så flyktigt att ALLT kan klassas som barnporr så fort det finns ett barn i bilden, bara för att någon med sjuk fantasi tycker att det är sexuellt frustrerande att titta på bilder ur familjealbum.

Nästa gång jag möter sådana som Landskronabon, så blir mitt argument alltså detta. Du är sjuk. Du behöver hjälp.

Vi andra däremot klarar av att se nakna människor, och även barn, utan att känna oss tvungna att känna i flanellen om det stramar lite.

Kortfattat, om inga andra argument funkar, konstatera det uppenbara, din opponent är förmodligen den perverse jävel han vill låta påskina att andra är...

Kliv fram du som anmält plakatet, så att vi alla kan varna våra barn. PERVO!

'
ps jag hade tänkt lägga in en bild, för att göra det begripligt vilken typ av bilder vi talar om, men faan vet om jag törs... ds.

Det är mycket nu

Det har varit tyst från mitt håll under en ganska lång period.
Det har sina skäl.

Som ni vet arbetade jag med ungdomar i Åkersberga. Tillsammans med dessa talanger satte jag upp "Tanten är min!" - en komedi jag skrev för första gången 1995.
Ja, jag säger "första gången", eftersom jag den här gången beslöt mig för at faktiskt granska mitt eget manus. Slutsatsen jag drog, var att den behövde en bearbetning, som resulterade att det nästan blev en helt ny pjäs. Inte minst för att ungdomarna själva bidrog med så otroligt mycket. Både egna idéer men också inspiration.

Nåja, allt har ett slut, men jag var extremt nöjd med resultatet, och hoppas som sagt få jobba med det här gänget i höst. Då med pjäsen "Piller" från 1994. Den ska få sig samma hårda granskning som "Tanten", om inte värre...

Men nu hampade det sig inte bättre än att min kollegas son, Theo (3,5) smittade mig med vattkoppor.
Då jag inte hade vattkoppor som barn, kom det här som en mindre glad överraskning. Det bröt ut dagen efter sista föreställningen av "Tanten", och jag hamnade i feberkoma i tre dagar.
Kroppen full av vätskefyllda utslag. Ingen ork att vare sig äta eller dricka.

Nu har jag tur som har en god vän som hjälpte mig, och tvingade mig att dricka vätskeersättning, och köpte yoghurt åt mig, så att jag åtminstone fick lite föda i mig.

Utslagen höll i sig i nästan två veckor, under vilka jag satt i husarrest.
Ett tips - börja inte googla eventuella följdsjukdomar på vattkoppor, när du ligger helt förlamad.

Hjärnhinneinflammation, sterilitet, olika former av lunginflammation, fruktansvärda permanenta ärr osv...

Och vädret ska vi inte tala om. När jag satt där, och börjat må lite bättre, men fortfarande inte kunde gå utanför porten, blev det naturligtvis högsommar. Och där satt jag. jag hade lika gärna kunna haft elektronisk fotboja på mig.

Nåväl, jag tillfrisknade... och då kom det en veckas regn och blåst... Vilken överraskning....

Har jag då haft ledig tid efter detta? Inte mycket.

Jag och min kollega Magnus G Bergström har nämligen två olika projekt som vi beslutat att sjösätta simultant. Ett manus till en ny komedi för teater. Första akten är klar. Nu ska vi bara få ihop andra akten och ett slut... Det är svårare än man tror...

Parallellt med detta har vi skrivit på en pilot till en tv-serie. Sena nätter, hysteriska fniss åt våra egna skämt.
Men vi har lyckats koka ner allting till ett 35-45 minuters avsnitt som ska börja filmas i augusti/september nu i höst.

Så, ja, det är mycket nu...

Så med det sagt, nu ska jag försöka blogga lite...

Om jag inte beslutar mig för att gå och bada istället....




Men sen blev jag alltså