Totally Fkc'd Up!

Dags att tala om vad jag sysslar med för närvarande.
Jag och min käre vän och kollega Magnus G Bergström arbetar med ett mycket spännande projekt. Tycker vi  i alla fall.
Det är en tv-serie, som är planerad till tre säsonger. I nuläget sliter vi i slutskedet på manuset till pilotavsnittet.

Det är mycket jobb, det är mycket folk, inspelningsplatser och annat som ska koordineras. Men det är sjukt roligt.

För detta ändamål har vi skapat produktionsbolaget Fck'd Up Productions.
 På vår hemsida kan ni läsa mer om projektet. Vi söker fortfarande lite folk, men framförallt lite sponsorer.

Håll utkik, vi kommer att börja lägga upp lite videodagbok om vårt arbete, med detta vårt största projekt någonsin.

Lyckas vi inte sälja in den här serien till något produktionsbolag kommer vi att ändra lite på konceptet och börja streama serien via Fck'd Up's hemsida.

Vad serien ska heta? "Arvlösa" så klart, vad annars??

Bättre sent än alltid...

Ja, alltså... Jag har sagt det förut. Jag ska skriva oftare. Så har det inte blivit. Men så är det med löften.

Löften är så lätta att ge.
Man står där på nyårsafton i goda vänners lag, kanske lite beskänkt, och lovar att sluta röka, börja motionera eller bli en "ny människa", vad fan det nu innebär.
Det är så lätt att lova saker när man är på gott humör. Man tänker inte så långt på vilka konsekvenser ens löfte har för ens tillvaro.
Men ett par veckor in på det nya året visar det sig att 99% av alla nyårslöften redan har brutits.
Vardagen har återgått till sitt normala, och den där ystra känslan runt tolvslaget är ett minne blott.

Man lovar helt enkelt saker alldeles för lättvindigt när man mår bra.Vill man vara säker på att hålla ett löfte har man således två alternativ: antingen lova något när man mår uselt, eller bara lova saker som ligger som mest två dagar framåt i tiden. Så att man inte hinner ändra sig.

Så har det varit ofta för mig. Man har riktigt bra dagar med hög energi, och så lovar man att göra något. För att man då, i det där mysiga tillståndet tycker att det verkar okej. Men så kommer verkligheten och bankar på dörren och så fallerar hela konceptet.
Så har det varit med mitt bloggande. I perioder mår jag alldeles toppen och nästan bubblar över av energi och tid, och så lovar jag att skriva. Och så skriver jag ett par inlägg på en dag, och sen.... tystnad....

Jag har helt enkelt lovat för mycket.

Och det händer mig även i privatlivet. Jag tar på mig saker, för att jag i någon sorts känsla av falsk harmoni känner att "NU, precis NU kan jag engagera mig i PRECIS allt!" Inte sällan är det alkohol och brist på sömn och c-vitamin som gör att jag yrar på det där fullkomligt irrationella viset...

Resultatet blir oundvikligen att jag lovar långt mycket mer än jag kan hålla... Och så får jag ångest... Och så lovar jag att inte lova för mycket.... Ja, ni fattar ju vilken ond cirkel jag hamnat i.

Så nu lovar jag ingenting. Och det är INTE ett löfte, utan snarare en förhoppning.
Så om jag plötsligt säger, i fyllan och villan, att jag kan ta på mig att göra någonting - stoppa mig! Jag har inte tid eller lust, när det kommer till kritan. Säg artigt men bestämt "Nej tack!".

Lova mig det.