Det goda och det onda

Maria Montazami får frågan av tidningen QX, om vad hon skulle ta med till en öde ö. Hennes svar blev: Mobilen och sitt Mastercard. Ok...? Och när öppnar tax-freebutiken undrar man?

Jag kan inte låta bli att älska Maria M. Hon är så gediget mysig. Det går inte att tycka illa om henne. Hon kläcker ur sig så mycket gulliga konstigheter att jag blir alldeles varm. Och som grädde på moset har hon den där härliga dialekten. Kan man få Maria M utskriven på burk? Som lätt antidepressivt.

Maria är de ogenomtänkta frasernas goda fé.

Till skillnad från Carola Söörgard, den onda häxan från väst....
Varje gång Carola öppnar truten för något annat än att sjunga, blir det bara värre och värre för varje gång.

Hennes senaste utspel gällde allmänna helgdagar. Eller som Carola mer specifikt uttryckte det: KRISTNA helgdagar.

Carola anser nämligen att vi sekulära och ateister ska nekas ledighet  på till exempel påskdagen, då vi, i Carolas ögon, är helgsnyltande hycklare.  Jo, faktiskt. Hon tycker så.  Hon tycker att det är oärligt att vara ledig på dagar som ska anses vara exklusiva för troende kristna.

Okej Carola. Vi säger så. Men då får du inte heller vara ledig på första maj, eller midsommar. Den förra är arbetarrörelsens dag, och den senare en gammal hednisk ritual. Du har inget att göra på endera. OCh dessutom kan vi ju kompromissa - om vi inte får vara lediga på DINA helger, så tar vi resten av veckan ledigt. Är det okej? Ditt jävla pucko.....

Vilken färg har blå?

STOPPA PRESSARNA! Ny undersökning avslöjar vilken myndighet som svenskar har minst förtroende för.

Jag är förbluffad. Inte över "nyheten" att Arbetsförmedlingen hamnar längst ner på listan över hur stort förtroende vi har för myndigheter. Det som förvånar mig är att det krävdes en särskild utredning för att komma fram till det.

Det här visar hur liten kontakt med verkligheten myndigheter och maktutövare har. Att Arbetsförmedlingen har "Negativ förtroendestatus" är nämligen något som svenska folket vetat om sedan 1980-talet.

Men nu har man alltså plöjt ner en massa pengar för att låta byråkrater navelskåda sig själva och andra byråkrater, för att alltså utreda det pinsamt uppenbara.

Det är pengar som bättre hade kunnat användas till att förbättra Arbetsförmedlingen. Att ta reda på vad som är fel kan inte vara så svårt. Börja med att avskeda personalen, så ska ni se att det redan efter en vecka kommer att flyta på bättre för alla inblandade.

Men staten är inte intresserad av att förbättra. Inte heller är staten särskilt bekymrad över låga trovärdighetssiffror. Hade de varit det, hade de nämligen redan avgått.

Att göra en undersökning för att ta reda på vad folk tycker om Arbetsförmedlingen, är lika givande som att fråga "Vilken färg har blå?" Det är en fråga med ett givet svar, men vars följdfrågor aldrig ställs, eller ens efterfrågas.

Är Arbetsförmedlingen illa omtyckt? Skyddar Vatikanen sexförbrytare? Är jorden rund?

Den som beställt undersökningen får själv absolut lägsta trovärdighetsbetyg.

Gör inte om - gör rätt!

EU kan lära av Vasa

Redan 1628 stod det klart att stora internationella projekt är dödsdömda.

Det var året då regalskeppet Vasa sjönk, efter blott femton minuters jungfrufärd.

Nu har forskare hittat ännu en misstänkt anledning till varför. Måttenheter. En holländsk fot är tydligen inte lika lång som en svensk, har det visat sig.

Historien i korthet: De holländska byggarbetarna byggde båt från ena hållet, svenskarna från det andra. När de så möttes på mitten var det inte längre en båt, utan två helt olika, som skarvades ihop.

Och precis så är det med EU - olika länder med olika mått, som bygger från varsitt håll, utan kommunikation med varandra. Resultat: haveri av episka mått, holländska som svenska...

Och priset? Ja, det betalas av dem som befinner sig ombord. Och ombord sitter vanligt folk. På skutan befinner sig varken ingenjörer eller byggare, och minst av allt beställaren. Precis som på Vasa. De som bär ansvaret står på betryggande avstånd och beskådar katastrofen, med en gåsleversnitt i ena handen och ett fett traktamente i den andra.

Inga andra unioner, av samma typ och storlek, i världshistorien, har överlevt. Sovjetunionen kollapsade, Rom gick under, USA har väldiga problem.... Varför tror vi att just EU skulle vara annorlunda, när vi ser symptomen varje dag?

EU är idag ett av de största hoten mot demokrati och stabilitet, som västvärlden någonsin kommer att uppleva.

Vill vi ha fred i vår tid - måste EU projektet läggas tillbaka i torrdocka, demonteras, och ingenjörer från respektive land jobba med egna projekt, där man förstår varandra och använder samma linjal.

Inte så nära - jag är svensk!

En svensk uppfinning som till skillnad från blixtlåset INTE har gått på storartad internationell export, är den intima sfären.

Den intima sfären, för er som inte vet det, är det område runt en individ som vederbörande vill ha fredad. Man vill helt enkelt inte ha andra människor för nära inpå sig.

I ingen annan kultur än den svenska, är detta så välrotat, ja nästan genetiskt betingat. Det är inte helt friktionsfritt i mötet med andra kulturer.

Jag själv har tillbringat flera år boendes på Cypern, och har förstahandsupplevelse i den kulturkrock som uppstår när en stel svensk som värnar om sin intima sfär, möts av en fryntlig grek uppfödd med fysisk kontakt som en ren livsnödvändighet.

Vi svenskar är väldigt måna om vår egna och högst privata omgivning. Den sträcker sig som en osynlig bubbla cirka en halv meter ut från kroppen. Dagligen tvingas vi dock kompromissa, men det är under (sedvanligt svenskt) tyst protesterande.

När två personer från (varlfritt) land på kontinenten möts, kramas de, och ibland är även kindpussar och andra ömhetsbetygelser involverade. En sådan hälsning kan pågå i nästan en minut, med de två vännerna inbegripna i en sorts pantomimisk brottningsmatch. Detta är verkligen inte en  ovanlig syn, framför allt inte i de sydeuropeiska länderna. Inte heller i Asien eller ens i det puritanska USA är det sällsynt med kontaktsökande på detta varma intima sätt.

Men ICKE i Sverige. Här har vi utvecklat "intim sfär" till nästan religiös nivå.
Två personer som känner varandra väl ser varandra på gatan, stannar upp två meter i från varandra, lyfter handen och utbrister lite slött: Tjena! Och det räknas ändå som intimt mellan två goda vänner.

Bara tanken på att rusa fram och krama om folk, eller gud förbjude pussa på kinden, är helt utesluten, om maninte är homosexuell eller har en väldigt liberal inställning till livet i allmänhet. Men svenskar är ju liberala, säger ni säkert? Ja, men INTE lika mycket när det kommer till just fysisk kontakt.

Det är för en svensk något extremt obehagligt, som jag själv upplevt, när en, låt oss säga sydeuropé, kommer fram mot dig utan att visa ansats till att sakta ner, för att sedan trycka sin kropp och sitt ansikte så nära dig att i detalj kan beskriva hans skäggstrån. Att han kanske sedan tar ett rejält halv-nelsongrepp runt halsen på dig och trycker era pannor så tätt mot varandra att  man skulle kunna missta er för siamesiska tvillingar, gör inte situationen mindre obekväm. Det är kanske inte så konstigt att svenska ofta hamnar i bråk när de semestrar utomlands. En mänsklig instinkt när någon försöker strypa dig och ge dig en dansk skalle, är ju att slå tillbaka. I självförsvar.

Nej, vi svenskar är väldigt måna om den där sfären, som för andra kulturer ter sig nästan mytisk. "Förvandlas svensken till sten eller salt om han vidrörs?" Ja, det kanske vi gör! Och?

När vi åker kommunalt och tvingas kompromissa, gör vi ändå allt vi kan för att bevara integriteten i sfären, som om den vore ett kraftfält kring ett rymdskepp i Star Trek. Om vi kunde skulle vi använda osynlighetsskölden också...

Faktum är att vi är så besatta av vår intima sfär att vi nog helst skulle vilja ha sex på varsin sida av sängen, eller ännu hellre, i separata rum. Men sexualdriften är en mycket äldre och betydligt kraftigare instinkt. Men då den hamnar i konflikt med sfären, är det kanske inte konstigt att så många känner sig lite "smutsiga" efter samlag. Vi har ju trots allt tummat på en av våra viktigaste principer. För lite köttsligt hoppla hejsan.

Så nästa gång någon sällskapssjuk liberal vill hälsa - SPRING! Det blir betydligt mindre skämmigt än att nita den stackarn, alternativt riskera för tidig utlösning när kroppen misstolkar den fysiska närheten för ett samlag...

Melodifestivalen - en freakshow i tiden

Ett mirakel utan ögonfransar

Björn Ranelid.
Thorsten Flinck.
Christer Sjögren.
...och Sean Banan...

Är det nycirkus i stan, eller vad fan är det frågan om?
Nej, det är upploppet av Melodifestivalen 2012 det är frågan om.

Detta spektakel som en gång i tiden hjälpte nya artister nå framgång, både i Sverige och internationellt, har nu helt bytt inriktning.




1974: ABBA vinner i Brighton med Waterloo. Resten är som man säger historia.
1983: Den unga stjärnan Carola Häggkvist slår igenom med dunder och brak med Främling. Hon har sedan nått oförtjänta framgångar, främst i Uppsala. Internationellt har hon bara gjort sig känd som "den där läskiga tanten som gav mig parfym när hela min by utplånats av en jordbävning"... Men Främling kan ingen ta ifrån henne.
1984: En trio glada gossar förgyller våra liv med sina dojjor, med en låt som än i dag sjungs av tonåringar som fått i sig sina första folköl.


Men inte bara Sverige har utmärkt sig. Jag tänker inte gå in på alla detaljer, det finns det andra fora som är bättre pålästa än mig.

Men...

Med rätt att nynna

På senare år har det allt mindre verkat handla om musiken, och mer om det tekniska runt omkring.
Det är glasburar, och folk som hissas ner från tak, vattenkaskader, kostymer som är som avancerad julgransbelysning, minimala trasor för kvinnliga artister...

Allt påminner om en Cirkus Cirkör-föreställning, eller något designat av Cirque de Soleil.

Det enda som saknades var djuren.
Men så i år kom svaret på mina böner.

Ranelid.
Flinck.
Sjögren.
....och Banan....

Apan, en gammal elefant, en pingvin och en stenad dromedar.
Äntligen var allting som det skulle vara. Bröderna Bronett är gröna av avund.

Och publiken applåderar och skrattar. Skrattar i alla fall. Applåderna kommer nog mer in spe.

Det hela är som en grekisk tragedi tonsatt av Thomas G:son med text av Ingela Pling Forsman.

Det är ofrivilligt komiskt. Samtidigt som det känns lite underligt i magen.
Får man skratta åt sådana här olyckor, eller är det som med Titanic, att det måste få gå en sorgeperiod först?

Det hela är så bissart att jag knappt finner orden.

Musik kan vara allvar

Flinck, detta "barfotabarn" som med nöd och näppe tar sig igenom texten...


Sjögren, denna frikyrkopastor som borde ha deporterats till Guntanamo redan när han sjöng "I love Europe"...


Ranelid, som ställer upp med ett uppträdande som skulle kunnat vara godtagbart på distriktsfinalen i Poetry Slam i Kilafors.

...och så Banan....

Banan - för de yngre tittarna

Men okej.... Är det så här det ska vara så... Jag är inte den som har svårt att anpassa mig. Jag kommer gärna med kreativa förslag till general Björkman.

1: Hör efter med Operan och Dramaten när de har sina årliga utförsäljningar av kreationer som inte längre ska användas på respektabla scener. Kanske har Folkan ännu kvar någon galge från "Åh, Calcutta" för den vågade...

2: Anlita stuntmän istället för dansare. Dessa kan falla från tak och läktare i takt med den musik som eventuellt skulle kunna tänkas framföras.

Hängpukorna - stora i Ovanniemi

3: Ha som enda ackompanjemang en slagverksorkester, kanske den ännu okända kvinnliga gruppen "Hängpukorna" kan vara av intresse?

Öijer - NU snackar vi!

4: Och ska vi ägna oss åt absurd och abstrakt lyrik, hellre än musik och skönsång, vill jag verkligen föreslå att ni låter den, i sammanhanget, lysande performanceartisten Bruno K. Öijer ställa upp nästa år. Mannen kommer att sopa banan med...tja...Banan....









Förr i tiden såg man egentligen bara sådana här spektakel som en sorts extraföreställning på tivolin och andra cirkusar, främst i USA. Där delade de plats med Elefantmän, skäggiga damer, dvärgar, siamesiska tvillingar och ormmänniskor. Folk förfärades och gick hem, lyckliga över att inte DE så ut så där. Det hela var på ett märkligt sätt terapeutiskt.

Och kanske är det så Björkman vill att det ska vara. Melodifestival, inte som underhållning, utan som en behandling. Något som får oss vanliga döda att inse att det "kunde varit värre - jag kunde varit Ranelid!"

Och kan vi inte alla plötsligt förlåta de där grabbarna med bokstavskombinationer i sjukhusjournalerna, när vi vet att det i alla fall inte är lika illa som att vara....Banan...

Och kanske kan vi bli än mer sekulära och fria i tanken när vi ser vad religionen gjort Christer Sjögren.

Och ett lämpligare affischnamn för antidrogkampanjer, än Flinck....? Skulle inte tro det....

Så därför, gott folk. Bänka er inför finalen av Melodifestivalen 2012, för en rejäl dos antideppresiv lyteskomik. Och tänk på att ni nog mår ganska bra ändå. Trots att ni skrattar åt naturkatastrofer... Som till exempel:

Ranelid.
Sjögren.
Flinck.
...Banan...

Ett hatat geni!

Just nu stormar det på nätet.
Orsaken? Hanna Widerstedt, så klart.

Med sina inlägg, exempelvis "Jag har fobi för fattiga människor" har hon rört upp mycket starka känslor. Youtube fullkomligt svämmar över av videosvar på hennes inlägg.

Men väldigt få verkar fatta hur roligt det här är. Tjejen är ett geni! ETT GENI, sa jag!

Läser man hennes inlägg möts man av en helt fenomenalt skulpterad karaktär med ett pervers sinne för märkesväskor, och ett absolut förakt mot andra människor, främst fattiga och bonnläppar.

En del inlägg är väldigt direkta, medan andra är sublima och helt hysteriskt skojiga för att man nästan missar dem om man inte är uppmärksam.
Det är en lysande balansgång mellan brutal frontalangreppshumor, varvat med sublima skämt som medvetna felstavningar.

Och att hon tar sin blogg och sina läsare på allvar, råder det inga tvivel om. Hon bemöter glatt alla sina "Haters", framför allt i det här roliga videosvaret på ett videosvar. Humorn blir nämligen än mer rolig, då folk inte förstår att det ÄR roligt. ofrivillig humor ÄR nämligen fortfarande bäst.

Så, om ni inte redan har fastnat för denna nya komiska begåvning, som jag hoppas vi får se mycket mer av, så råder jag er att börja nu. För mycket roligare än så här är det svårt för svenskt internet att bli.

Hanna, du är min nya förebild. Jag har blivit inspirerad, ja rentav pånyttfödd av din blogg, och kommer nu att följa den slaviskt.

Smid medans liket är varmt

Vi ska vara tacksamma för att moralens väktare står vakt och skyddar våra intres... Nej, vänta nu!

Moralens väktare är i det här fallet musikindustrin. Ni vet de där som anser att det är så pass olagligt att kopiera musik, att de tvingat fram det största internationella avtalet sedan FN grundades.

De som har så fina slagord. Till exempel "Man ska inte stjäla från artisterna!" Eller, "Antipiratlagar behövs för att skydda artisterna."

Observera att det är artisterna som nämns. Aldrig ett ord om skivbolag eller distributörer. Bara artisternas. Jo, det är sant. Samma människor som tvingat fram den här lagen för artisterna, är samma människor som tar 99% av intäkterna från skivor och konserter. Men det gör de antagligen för att skydda artisterna. Och det ska vi alla vara tacksamma över. Hur skulle världen annars se ut?


Kom nu ihåg när ni läser följande att bolagen driver lagen om ACTA och SOPA för artisternas skull. Helt osjälviskt.

I förrgår dog Whitney Houston, en av modern pophistorias mest omtalade artister.

Bara ett par timmar efter att dödsbeskedet nått världen, hände något; priserna på nätbutikernas Whitney Houston skivor och låtar, steg rekordhögt.

Det är som bekant ingen hemlighet att en död artist säljer. Ibland mer än en levande.

När priset på kaffe går upp beror det oftast på att något hänt med odlingarna, och att efterfrågan på kaffet är högre än tillgången. Det är en enkel ekvation. Och acceptabelt.

Men hur motiverar man prisökningen på skivor? Det som Whitney redan spelat in, behövs ju bara tryckas nya skivor av. Eller om man vill använda det där fula ordet på "K" - kopiera. Just det, kostnaden för att trycka upp en CD har ju knappast förändrats till följd av Houstons död. Och det vore ju märkligt om i-Tunes kostnader för att kunderna laddar hem en av hennes låtar är större nu än för två dagar sedan.

Kan det vara för artistens skull man gör det här? Ska pengarna gå till hennes begravning? Forskning i hennes namn? Eller till hennes familj? Troligtvis inte.

Här handlar det helt cyniskt om att tjäna så mycket pengar så snabbt som möjligt. En storstjärnas död kan göra underverk för karriären. Ja, inte artistens, men väl bolagens.

Om fildelning är stöld, kan då inte ett följande tilltag vara att jämföra med likskändning?
Jag anser det.

Så länge skivbolagen gör sådana här saker, måste alla förslag och påtryckningar som de utövar gentemot länders lagstiftande församlingar kastas i papperskorgen där de hör hemma.

Skivbolagen är lögnare, tjuvar och maffiosos. Inget annat! Har aldrig varit, kommer aldrig att bli!

Men det är så klart bättre för artisterna att de finns där och skyddar...vems intressen det nu må vara...

Eller hur...?

Snabbresumé - 2011

Vad hände egentligen....?

Grekland går i konkurs och tycker det är alla andras fel, och är nu livrädda för att tyskarna ska köpa upp hela Grekland. Oroa er inte Grekland, de har redan använt pengarna för att köpa Småland.

Saab å andra sidan är rädda för att inte bli uppköpta alls. Alla intressenter mottages. "Bortskänkes mot avhämtning"?

Kungen kontemplerar kaffe.....

En ny bok om vår svenske kung kommer ut, och kungen tar bladet från munnen och vänder på det... Kungens vänner grips av panik och hela Sverige får njuta av farsen. BEVARA MONARKIN - om inte annat för underhållningsvärdets skull.

Kin - Little big man

Världens största diktatorer dör, en efter en. Senast i raden att lämna in sina klackförsedda tofflor var Kim Jong Il, Nordkoreas "store" son.















Vårdföretaget Carema anser att en god patient är en död patient. Men det behöver man inte säga, så länge pengarna rullar in. Vi ser fram emot nya innovationer i åldrevården: Systuga på torsdagar då patienterna syr egna blöjor av sängkläderna, brandförsvarskurser för de inkontinenta, och så klart "Friskluftsprogrammet", där de äldre får tillbringa fem månader om året i bivack.

har jag gjort bort mig nu igen....?

Håkan Juholt, Socialdemokraternas nye ledare, slår svenskt rekord i 4000 meter klavertramp. Ett par till och Berlusconi kan bli tvungen att lämna över bältet...

Henrik Pontén - Bara andra människor är kriminella!

Antipiratbyråer över hela världen ertappas med att ha använt material i sin marknadsföring, som de INTE ersatt upphovsmannen för. Man antar att upphovsmannen ska vara tacksam, eftersom det görs för hans eget bästa.















Jag får återkomma med fler, när jag fått i mig mitt kaffe....

Mot framtiden och tillbaka...

2012


Ett nytt år, nya möjligheter. Men också nya problem och svårigheter.
Mänskligheten har trots allt mycket kvar att jobba på.

Men vi är envetna, på gott och ont. vi strävar vidare. Kämpar. Utvecklas. Gör revolt.

Om man bortser från risken att världen går under om 12 månader, så ser jag ändå året an med viss tillförsikt.

2011 såg många nya förändringar, globalt och privat, och om det är ett tecken, så kan 2012 bli riktigt, riktigt bra.
Även om det bara varar i 12 månader....