Melankoli på en måndagsafton

Min kreativitet är åter till heders.
Jag har flera projekt i luften samtidigt nu, och känner mig mer inspirerad än på länge.

Men hösten för med sig det oumbärliga - min lilla depression som kommer två gånger om året. En på hösten och en på våren.

Det tog många år innan jag förstod hur det där fungerade, men sedan upptäckte jag mönstret. Och när jag väl upptäckte mönstret lärde jag mig känna igen signalerna.

Innan jag begrep det blev jag fruktansvärt deprimerad och nästan aggressiv. Allt blev svart och jag kunde inte slappna av.

Men nu, när jag vet vad som händer, kan jag hantera det.

Redan när jag ser signalerna, varnar jag folk runt omkring mig. Jag blir asocial och  vill bara få vara ifred i några dagar. Ibland kanske ett par veckor.

Men det är inget farligt. Jag blir bara en smula melankolisk. Men jag är inget man bjuder in till fest. Jag är rätt cynisk på mina bra dagar, så ni kan ju förstå hur det blir när jag har dåliga dagar.

Så om jag säger "Nu är deppen på gån" så oroa er inte. Det betyder bara att jag kommer att vara okontaktbar i några dagar. Jag kommer inte svara i telefon, svara på sms eller mail. Kommer inte att uppmärksamma anrop på Facebook heller.

Jag är inte suicidal heller, så ni behöver inte ringa 112. Tvärtom kan det vara så att jag är som mest kreativ de här dagarna.

Så nu vet ni. Höstdeppen är på ingående, påstigning sker  på vänster sida av perrongen....