Stora nyheten i media idag är tårtattacken på Jimmie Åkesson.
Tydligen har en 60-årig kvinna trätt fram och erkänt dådet som skedde vid en boksignering av Åkessons bok.
Tårtattacker är inget nytt. Många betydligt större personligheter än Åkesson har råkat ut för grädde och kakbotten i ansiktet.
Skribenterna i de stora tidningarna spar inte på krutet. "Hot mot demokratin" "Var går gränsen?" "Värre än styckmord!!!!"
Okej, den där sista hittade jag på själv. Men det är den känslan jag fått av att läsa artiklar och debattinlägg. Man jämför en tårta med ett våldsamt våldsbrott begått med vapen och med blodvite och fatalitet som följd.
Aftonbladets ledare om konditoriterrorism
Han har fått mat i ansiktet. En efterrätt. Det är allt. Glasyr, på sin höjd!
Skribenterna tycker att det här är en oroväckande företeelse och något som måste ses i paritet med gamla tiders högförräderi.
"Oavsett vad man anser om politiker, så får vi inte ta oss sådana här friheter. Det sätter hela den demokratiska processen och säkerheten ur spel." Så låter det på flera sidor.
Sockerkaksbaserade vapen är sannerligen ett hot mot allas vår framtid.
Jag tycker det snarare är tvärtom. Fler bakverk i den publika debatten.
Hellre det än en nerhuggen utrikesminister eller skjuten statsminister.
Politiker måste få veta att deras beslut inte är populära. Och eftersom de inte lyssnar på oss bakom sina lyckta dörrar i riksdagshuset, måste det till andra metoder.
Politiker mår bara bra av att tas ner på jorden ibland.
I en sann demokrati får vi kasta gräddbakelser på våra styrande. Det är faktiskt bara nyttigt.
Å andra sidan kan jag tycka att en tårta på Åkesson känns överflödigt. Karln är ju redan så inihelvete pajig!
Tydligen har en 60-årig kvinna trätt fram och erkänt dådet som skedde vid en boksignering av Åkessons bok.
Tårtattacker är inget nytt. Många betydligt större personligheter än Åkesson har råkat ut för grädde och kakbotten i ansiktet.
Skribenterna i de stora tidningarna spar inte på krutet. "Hot mot demokratin" "Var går gränsen?" "Värre än styckmord!!!!"
Okej, den där sista hittade jag på själv. Men det är den känslan jag fått av att läsa artiklar och debattinlägg. Man jämför en tårta med ett våldsamt våldsbrott begått med vapen och med blodvite och fatalitet som följd.
Aftonbladets ledare om konditoriterrorism
Han har fått mat i ansiktet. En efterrätt. Det är allt. Glasyr, på sin höjd!
Skribenterna tycker att det här är en oroväckande företeelse och något som måste ses i paritet med gamla tiders högförräderi.
"Oavsett vad man anser om politiker, så får vi inte ta oss sådana här friheter. Det sätter hela den demokratiska processen och säkerheten ur spel." Så låter det på flera sidor.
Sockerkaksbaserade vapen är sannerligen ett hot mot allas vår framtid.
Jag tycker det snarare är tvärtom. Fler bakverk i den publika debatten.
Hellre det än en nerhuggen utrikesminister eller skjuten statsminister.
Politiker måste få veta att deras beslut inte är populära. Och eftersom de inte lyssnar på oss bakom sina lyckta dörrar i riksdagshuset, måste det till andra metoder.
Politiker mår bara bra av att tas ner på jorden ibland.
I en sann demokrati får vi kasta gräddbakelser på våra styrande. Det är faktiskt bara nyttigt.
Å andra sidan kan jag tycka att en tårta på Åkesson känns överflödigt. Karln är ju redan så inihelvete pajig!
 |
| Jimmie är inte glad i hatten idag |
Vadå? Offra en hel tårta!!!När det finns tegelstenar, och annat! Det blev ju tvärtemot, fick istället lite smaskens, fast lite snabbare! Yvonne Hamilton!
SvaraRadera