Samtidigt - tre generationer bort

Förnyelse. Det pratar man ofta om. Faktiskt är det så att ju oftare vi förnyar oss, desto mer talar vi om behovet av ännu mer förnyelse. Intressant och spännande. Och vitalt för vår utveckling som människor.

Man kan förnya på olika sätt. En människa kan förnya sig, "re-invent", som det heter på engelska. Ett företag kan förnya sig, genom att ändra inriktning och produkter. Och så politiken så klart. Fast i det sistnämnda kan processen ta så lång tid att när den är färdig, har övriga samhället redan passerat 20 stycken förnyelsestadier på vägen...


Men ändå. Förnyelse.

Men så finns Förnekarna. Förnyelseförnekarna. De ställer sig inte bara i vägen för utveckling. De vägrar erkänna att utveckling har ägt rum. Att tiden gått framåt. Att världen ständigt byter skepnad. Ibland från dag till dag, ibland över flera år.

Man brukar säga att varje generation gör revolt mot föräldragenerationen. Numer tror jag inte att det görs så mycket revolt just mot föräldragenerationerna, utan mot samhället i övrigt. Och det händer i alla åldersgrupper och samhällsklasser simultant, oberoende av varandra, eller i symbios med varandra.


Men Förnekarna. Oftast födda under förra seklets första hälft. De vill inte acceptera att samhällen utvecklas, och att nya ideal och strukturer tar form. De vill ha det som det var förr. Innan automobilen, typ. Och innan den där avskyvärda "negermusiken", jazz.


Och nu kliver en av dess representanter fram ur sitt mörker, för att göra ett utspel.
hans namn är Sture Grönblad.
Sture är 70 år gammal och kommunpolitiker i Skövde. Sture vet hur han vill ha det. Som det var förr, alltså.


Sture besökte härförleden Vasaskolan, och blev så upprörd av det han såg att han kände sig nödd och tvungen att kontakta skolnämnden.
Vad var det då som gjort Sture så uppbragt? Var det vandalism? Gängkrig? Råttor i matbespisningen? Nej, nej, nej, inga sådana bagateller.


Orsaken till Stures ilska var SO-läraren Sam Aalto. eller närmare bestämt dennes utseende.
Sam har nämligen piercingar, tatueringar, och - håll i er - en kortärmad skjorta, som dessutom inte hade knapparna knäppta up till hakan. Och han hade dessutom, DESSUTOM, (nu är Sture så arg att han hyperventilerar, kan man anta) pomaderat håret!!! Oh, fasa! Pomada! Satans personliga val av hårprodukt. Man kan förstå Stures upprördhet. Nog borde väl någon på Skolnämnden förstå vikten av detta? Så tänkte Sture och författade ett mycket upprört brev till sagda skolnämnd.


- Går han till skolan på detta sättet tar han sig för stora friheter, hävdar Grönblad bestämt. 
Jojomensan. Friheter är inget vi ska ha i ett modernt samhälle, tydligen. Vad blir det härnäst? Musik på plattor av vax!?


Att lärare Aalto är populär och omtyckt är inget som Sture ser som en förmildrande omständighet. Tvärtom!
- Det gör allt dubbelt illa. Ungdomar ser upp till och tar efter sina idoler och en uppskattad lärare blir ju något ditåt.
Ja gud bevare oss från förebilder. Tack Sture för att du tar bladet från mun. Visa oss vägen, o vise mästare på moralens snäva men säkra trottoar.


Eleverna på Vasaskolan är mellan 12-15 år. I den åldern brukar idolerna variera kraftigt från år till år. Och det är mycket tveksamt om en lärare hinner uppnå idolstatus på bara 4 år. Jag vill på intet sätt förringa lärarkåren, men "idol" är det väldigt få lärare som klarar av att bli. Ungdomar har ett helt annat perspektiv på sin tillvaro, och tro mig Sture, den är inte begränsad till skolans lokaler.


Och framförallt, Sture, vi skriver 2011 nu. Folk går inte längre klädda i yllebyxor och kavaj, och pratar inte heller så där lustigt som Åke Söderblom i en Sickan Carlson-film. 


Jag förstår att det är hemskt att upptäcka detta för första gången på sin ålders höst, när man av misstag hamnar i verkligheten. Men det är tyvärr bara att gilla läget, Sture.


Men trots att SKolnämnden gick på lärarens linje, och inte Stures, hindrar inte Sture från att vara helt övertygad om att det är han som har rätt, och hela övriga världen fel. Han är också en smula konspiratorisk:
- Det var väntat eftersom frågan är jobbig att ta i. Privat tror jag att både skolchefen och andra äldre ansvariga har en annan åsikt.


Precis. Alla tycker i själva verket som Sture, men de vågar inte säga det. Bra där Sture. Vi tror på dig. Vi lyfter på foliehatten för dina kunskaper om det mänskliga psyket.


Sture är alltså typexempel 1A för Förnekarna. De som fortfarande lever kvar i mitten av förra seklet. 
Att en sådan här man får sitta med som kommunpolitiker är för mig obegripligt. Sådana här människor bör inte få sitta med och fatta beslut som rör vår samtid, då de inte ens lever i den. Och inte visar några som helst tecken på att ens vilja göra det.


För många år sedan lät jag pierca tungan. Fråga inte varför. Jag vågade inte visa min mor, men min mormor och jag hade en mer avspänd relation till varandra. Jag tror det är så att man kommer bättre överens med sin far/morföräldrageneration bättre än med sina föräldrar. Min mormors kommentar när jag visade henne min tunga var klockren, och får stå som bevis på att det trots allt finns äldre personer därute, som klarar av att hänga med när tiden rör sig framåt:
-Ja, det är väl modernt sånt där. Men det gör väl inte ont?


Så låt oss förnya, och leva vidare och framåt. Kanske Sture kan ta jobb som intendent på det nya muséet: "Forum för död historia"?