När skadan redan är skedd

Vi människor är inte riktigt riktiga i huvudet ibland.
Våra naturliga överlevnadsinstinkter sätts helt ur spel, för att vi samtidigt tänker som moderna människor, snarare än levande varelser, som ser till sitt fysiska välmående.


Exempel:
Man ska gå över gatan, en sån där dag då det regnar väldigt mycket, (någon gång runt midsommar alltså). Man sätter ner foten, och inser att JUST där, var det nästintill knädjupt vatten. I det här läget hade en logisk, rationell varelse dragit tillbaka foten, och backat tillbaka upp på trottoaren. Men inte vi moderna människor.
Vi tar istället sats, och börjar springa/hoppa genom pölarna. Vatten upp över vaderna, skorna totalt förstörda, stänk långt upp på byxorna. Man ser helt enkelt ut som om ett gäng stressiga pudlar ställts sig i ring runt en, och markerat in sitt revir. Och siktat högt.

Det är som att man tänkt, efter det där första klafset, "skadan är ju redan skedd." Så att istället för att minimera skadan, så kör vi bara på,

Eller scenariot "Detta kan mycket väl vara den sista koppen kaffe i universum!"
Ni vet hur det är. Man har precis köpt en kaffe i elegant pappmugg från Pressbyrån, lämnar butiken, och ska ner i tunnelbanan. Och så trampar man lite snett. Återigen slås alla rationella system ut. Istället för att släppa kaffet, för att kunna ta emot med händerna när man rasar, så tar man ett krampaktigt tag om pappmuggen. Kaffet måste räddas! Till varje pris!
Vad blir resultatet?
Jo, du landar först på knäna, sedan med höften, och slutligen (eftersom du har en pappmugg i handen och inte kan ta emot) på armbågarna.
Du har nu skrapsår på knän och armbågar. Du har förmodligen lite ont i höften. Har du räddat kaffet? Icke!
Du har misslyckats på alla plan samtidigt. Du har INTE lyckats rädda ditt kaffe. Du har INTE lyckats skydda din kropp! Det enda du har lyckats med är; skador, kaffeförlust, skitiga kläder, förmodligen kaffefläckar, förutom grus och smuts SAMT blivit till allmänt åtlöje.
Det här beteendet är så etablerat hos oss moderna människor att det blivit ett nedärvt och medfött fel hos oss som art. Det här scenariot är nämligen även applicerbart på små barn med glass...

Vi är inte kloka helt enkelt...

Det senaste exemplet på denna brist på skadeplanering står BP (Brittish Petroleum) för. BP blev känt på allvar, då deras oljerigg i Mexikanska Golfen, Deep Water Horizon, exploderade och läckte ut olja av episka mått i havet.
Deras reaktioner efter katastrofen var inte mindre episka, och har tolkats helt underbart av UBC Comedy i sketchen "Coffee Spill"


Och nu ska nämligen BP, inte bara återuppta borrandet, utan UTÖKA. Det är som att de resonerar precis så som jag beskrivit ovan, att "äh vad fan. Hur mycket värre kan det bli?". Och så kör man på. Ingen känsla för självkritik eller skadebedömning här inte. Oljan ska upp. Till varje pris.

Så istället för att försöka ta till vara och rädda de tusen och åter tusentals liter olja som flyter omkring i Atlanten, tänker man pumpa upp, alternativt ut, ännu mer. Bra jobbat, BP!

Connex bytte namn till Veolia, när kritiken av hur de skötte tunnelbanan i Stockholm blev för mycket för dem.
Kanske BP skulle kunna använda samma taktik?
BP - Big Problems?
Deep Water Horizon, kan man lätt döpa om till Deep Shit Horizon.

Men vad vet jag? Jag är inte oljeproducent. Bara människa. Och jag måste se till kaffet i första hand.