Hotellen och erotiken

Min vän och kollega Majsan är en mycket skön person. Hon och jag delar värderingar i mångt och mycket. Inte allt naturligtvis, det vore ju inte så stimulerande. Men hon är en fritänkare, och kan se på saker ur ett objektivt perspektiv. Jag gillar att hon kan ta upp även kontroversiella saker på ett lugnt och sakligt sätt. Hon moraliserar inte i onödan.

Nu senast har hon ifrågasatt trenden med porrfria hotell.

Kulturen kapitulerar i sitt eget hus

Jag hade tänkt skriva något om det uppmärksammade fallet med den inställda dansföreställningen på Kulturhuset förra veckan.
Men då jag har haft fullt upp och inte haft tid så hann någon annan före, och eftersom Mustafa Can. skriver det så bra, och sammanfattar det mesta av det jag ville ha sagt, som jag inte redan gett uttryck för, rekomenderar jag att ni läser hans kortfattade inlägg i debatten.

Tack Mustafa, för att du höll fortet medan jag arbetade med annat.

Den siste Profeten - fika med Gud

Jag brukar säga:
-Jag tror inte på Gud, men han litar inte på mig heller.
Vi skrattar ofta ofta åt det där, Gud och jag. Vi är nämligen inte helt säkra på hur uttrycket kom till. Han hävdar att det har att göra med någon 5-kamp på Grönan, tidigt 1980-tal. Själv hävdar jag att det har att göra med hans förmåga att överdriva hela tiden.

När lycka tar slut

I fyra veckors tid har mitt liv fått mening.

De som känner mig, vet att teater alltid har varit den högsta prioriteringen i mitt liv.

Jag andas teater. Jag skriver, spelar och regisserar så fort jag får chansen. Och ibland får man riktig Jack-pot.

Att damma av en succé

De senaste fyra veckorna har jag haft fullt upp. Dekorbygge, ljussättning, kostymplanering, program, ja listan kan göras lång.

Det är nämligen så att jag av en slump upptäckte att Bergagårdens Teater i Åkersberga hade kommit över ett av mina gamla manus som jag skrev 1994/95, "Tanten är min!"