Birro tillhör det högsta kastet

Jag har aldrig tyckt om Marcus Birro. Tycker han är en obehaglig liten typ med klart sekteristiskt tänk.

Han är kristen. Alltså stenhårt ultrakonservativ kristen. Nyligen ville han bli partiledare för Kristdemokraterna. Han ville rädda de kristna värderingarna.

Ni vet vilka värderingar vi talar om. Äktenskap enbart för heterosexuella par i fertil ålder, kristendom på skolschemat och så vidare.

Men nu har han hittat en riktigt hög häst att hoppa upp och sätta sig på.

I den här krönikan i Expressen, gör han sin ståndpunkt väldigt tydlig; bara kristendomen kan ge dig frälsning. Bara kristendomen har gjort västvärlden till de frias värld. Alla de andra hedningarna är hänvisade till barnvåldtäkt och annat otäckt. Okristligt.

Som exempel använder han Nepal. Ett visserligen folktätt land, men i övrigt ganska obetydligt i ett globalt perspektiv. Om man inte heter Marcus Birro förstås.

Birro väljer också att, lite som Nya Moderaterna, ägna sig åt godtycklig historierevision.


"Men vi kan inte blunda för att vår civilisation, själva grundbulten i vårt demokratiska samhälle, skruvats dit med hjälp av den kristna tron.

Många universitet startades av kristna. Sjukhus, bibliotek, omsorg av alla slag, har dragits i gång och sedan skötts av människor med brinnande tro."

Så fortsätter Birro. Jo men säkert var det så. Men hur såg sjukhus och bibliotek ut när de drevs av dessa "eldsjälar"? Inte så väldans trevliga Marcus.
Det var när mer progressiva krafter tryckte på som man började behandla folk som människor. Sjukhus som drivs av fundamentalt kristna ger inte vård helt kravlöst. Du ska vara troende, och om du inte svarar på medicin är det förmodligen din tro som är svag snarare än din kropp.
Kristna bibliotek var väldigt restriktiva med vilka skrifter som fick stå på hyllorna. I många bibliotek där kristna får bestämma, förbjuds Harry Potter för att den anses uppmuntra till häxkraft och det ockulta.

Jag kan hålla med om att högste representanten för en kyrka rimligen bör stå bakom samma kyrkas uppfattning. Varför skulle man annars vilja tillhöra den?

Men Birros ilska rymmer så mycket mer. Något medeltida. Nämligen att det inte är tolkningen av Jesu ord som är problematiskt, utan att det finns andra livsåskådningar. "Du skall inga andra gudar hava jämte mig!"

Judar, hinduer, buddhister, wiccaner eller, Gud förbjude, ateister, göre sig icke besvär på Domedagen. För då kommer Birro stå där och sätta sig till doms över oss.

"Det finns bara en Gud och det är Jesus!" meddelar Birro.
Och det är väl en självklar attityd. Så resonerar alla troende om just sin Gud. Men dessa har Birro inte mycket till övers för. Hans Gud är mer rätt än andras.

Men du Marcus - vad säger Jesus om högmod?

Jävla insekt!

"När Clas Henrik vaknade på morgonen den 12 november, hade han inte förvandlats till en insekt.

Skit också! tänkte han. Det hade ju löst så många problem."

Så inleder jag mitt nya projekt; berättelsen om Clas Henrik, en misogyn medelålders man som förmodligen skulle haft en livskris om han bara för ett ögonblick trodde att det skulle hjälpa.

Med ett förakt för mänskligheten, vilka han gärna jämför med insekter och andra småkryp, går han genom vardagen.

Att läsa "Jävla insekt!" är förmodligen som att vänta på Godot, det händer inte mycket spännande. Så om du vill ha action eller spänning rekommenderar jag en Dan Brown eller Grisham istället....

Tårta på tårta

Stora nyheten i media idag är tårtattacken på Jimmie Åkesson.

Tydligen har en 60-årig kvinna trätt fram och erkänt dådet som skedde vid en boksignering av Åkessons bok.

Tårtattacker är inget nytt. Många betydligt större personligheter än Åkesson har råkat ut för grädde och kakbotten i ansiktet.

Skribenterna i de stora tidningarna spar inte på krutet. "Hot mot demokratin" "Var går gränsen?" "Värre än styckmord!!!!"
Okej, den där sista hittade jag på själv. Men det är den känslan jag fått av att läsa artiklar och debattinlägg. Man jämför en tårta med ett våldsamt våldsbrott begått med vapen och med blodvite och fatalitet som följd.

Aftonbladets ledare om konditoriterrorism

Han har fått mat i ansiktet. En efterrätt. Det är allt. Glasyr, på sin höjd!

Skribenterna tycker att det här är en oroväckande företeelse och något som måste ses i paritet med gamla tiders högförräderi.

"Oavsett vad man anser om politiker, så får vi inte ta oss sådana här friheter. Det sätter hela den demokratiska processen och säkerheten ur spel." Så låter det på flera sidor.

Sockerkaksbaserade vapen är sannerligen ett hot mot allas vår framtid.

Jag tycker det snarare är tvärtom.  Fler bakverk i den publika debatten.
Hellre det än en nerhuggen utrikesminister eller skjuten statsminister.

Politiker måste få veta att deras beslut inte är populära. Och eftersom de inte lyssnar på oss bakom sina lyckta dörrar i riksdagshuset, måste det till andra metoder.

Politiker mår bara bra av att tas ner på jorden ibland.

I en sann demokrati får vi kasta gräddbakelser på våra styrande. Det är faktiskt bara nyttigt.

Å andra sidan kan jag tycka att en tårta på Åkesson känns överflödigt. Karln är ju redan så inihelvete pajig!

Jimmie är inte glad i hatten idag

Ångande färsk bok

Igår skulle vi fira en vän som nyss fyllt år.
jag var upp till Sci-Fi bokhandeln i Gamla Stan för att se om jag kunde hitta något i present.
Och som av guds försyn låg där på stora bordet prevcis i entren, Terry Pratchetts senaste alster - "Raising Steam".

Jojomensan, nu ska Ankh Morpork släpas in i industriåldern med ny järnväg.

Terry Pratchett är fantastisk och hans böcker får mig alltid att njuta. Hans karaktärer har utvecklats på ett helt extraordinärt sätt sedan första boken släpptes 1986.

Att han nu dessutom trotsar sin Alzheimers går inte hans författarskap mindre fascinerande.

Ni som ännu inte har upptäckt Discworld och dess underbara invånare och berättelser, kan jag inte annat än beordra er att bege er till Sci-Fi bokhandel och införskaffa ert första exemplar The colour of magic. Och sedan bara fortsätta njuta er igenom närmare trettio komiska pärlor.

Jag köpte hur som helst två exemplar av Raising Steam. En till min vän och en till mig själv.

Melankoli på en måndagsafton

Min kreativitet är åter till heders.
Jag har flera projekt i luften samtidigt nu, och känner mig mer inspirerad än på länge.

Men hösten för med sig det oumbärliga - min lilla depression som kommer två gånger om året. En på hösten och en på våren.

Det tog många år innan jag förstod hur det där fungerade, men sedan upptäckte jag mönstret. Och när jag väl upptäckte mönstret lärde jag mig känna igen signalerna.

Innan jag begrep det blev jag fruktansvärt deprimerad och nästan aggressiv. Allt blev svart och jag kunde inte slappna av.

Men nu, när jag vet vad som händer, kan jag hantera det.

Redan när jag ser signalerna, varnar jag folk runt omkring mig. Jag blir asocial och  vill bara få vara ifred i några dagar. Ibland kanske ett par veckor.

Men det är inget farligt. Jag blir bara en smula melankolisk. Men jag är inget man bjuder in till fest. Jag är rätt cynisk på mina bra dagar, så ni kan ju förstå hur det blir när jag har dåliga dagar.

Så om jag säger "Nu är deppen på gån" så oroa er inte. Det betyder bara att jag kommer att vara okontaktbar i några dagar. Jag kommer inte svara i telefon, svara på sms eller mail. Kommer inte att uppmärksamma anrop på Facebook heller.

Jag är inte suicidal heller, så ni behöver inte ringa 112. Tvärtom kan det vara så att jag är som mest kreativ de här dagarna.

Så nu vet ni. Höstdeppen är på ingående, påstigning sker  på vänster sida av perrongen....