Idag har man i riksdagen haft debatt om den omtalade sexköplagen.
Det var på tiden.
Lagen är en illastinkande och skitnödig kladdkaka från den politiskt korrekta moralmaffian.
Den ena debattören efter den andre gick upp och dunkade varandra i ryggen, och gratulerade till en fantastiskt bra lag.
Fanns där inga invändningar alls mot lagen? Jodå, den ansågs av några vara lite för slapp. (pun not intended)
Men så hände något.
Fredrik Federley tog plats i talarstolen. Han gjorde trots att krafter i partiet hade avrått honom från att tala. Man hade avrått honom, eftersom man visste att sexköplagen var en fråga som Federley hade starka åsikter om. Och dessa åsikter ville man inte att han skulle ventilera i ett demokratiskt forum.
Men Fredrik stod på sig. Och han sågade förespråkarnas argument jämns med fotknölarna. Det kan inte ha varit svårt. Några hållbara argument finns nämligen inte.
Vad hände sedan då? Nog måste väl förespråkarna, övertygade om lagens förträfflighet, tagit chansen att bemöta Federleys "promiskuösa" attityd.?
ICKE!
Inte en enda av förespråkarna valde att gå till replik mot Federley. Inte EN ENDA.
Hur kan det komma sig?
Enkelt.
Det finns två möjligheter:
1: De anser inte att Federley har tillräckligt många ledamöter som stöder honom, och att en debatt med honom därför skulle vara onödig.
2: De vet att han har rätt. Och att en replik bara skulle skämma ut dem.
Oavsett vilket, så finns det ingen ursäkt för deras beteende att INTE gå i replik.
Det är helt enkelt deras plikt att debattera.
Om de väljer att inte säga något, borde Federley vinna på walk-over, och lagen helt ogiltigförklaras. Dessutom är det i strid med deras uppgift som förtroendevalda att strunta i att debattera lagar, varför de samtliga borde ställa sina platser till förfogande, då de inte uppfyllt kraven på den tjänst de innehar.
Jag kritiserade Federley hårt i samband med den berömda FRA-debatten. Jag ansåg då att Federley var en feg jävla slamkrypare som i ena ögonblicket grät för sin vilja att rädda integriteten, för att i nästa rösta igenom ett av de mest integritetskränkande lagförslagen i modern tid.
Det uttalandet står jag för.
Men!
Det har ju framkommit mer och mer, att Federley viker sig, för att vara lojal mot partiet. Och det är naturligtvis svårt att sitta i den sitsen. Och svensk politiskt klimat är inte den bästa grogrunden för idealister. Men jag tyckte att han kunde låtit bli att gråta och försäkra sig om att han skulle rösta mot, när han visste att så inte var fallet.
Men något har uppenbarligen hänt med Federley sedan dess. En mognad kanske. Insikt? Vad vet jag.
Men när han idag, trots påtryckningar från partiet, väljer att framföra de synpunkter han gick till val på, visar han yttersta integritet som både person och som politiker. Han står för sina egna åsikter, och representerar sina väljare. Något han borde skrivas in i historieböckerna för, jag kan inte minnas vilken politiker som senast gjorde det... Och nej, SD räknas inte!
Så jag säger som en vän till mig hos Liberaldemokraterna, du är välkommen hit, Fredrik!
Det var på tiden.
Lagen är en illastinkande och skitnödig kladdkaka från den politiskt korrekta moralmaffian.
Den ena debattören efter den andre gick upp och dunkade varandra i ryggen, och gratulerade till en fantastiskt bra lag.
Fanns där inga invändningar alls mot lagen? Jodå, den ansågs av några vara lite för slapp. (pun not intended)
Men så hände något.
Fredrik Federley tog plats i talarstolen. Han gjorde trots att krafter i partiet hade avrått honom från att tala. Man hade avrått honom, eftersom man visste att sexköplagen var en fråga som Federley hade starka åsikter om. Och dessa åsikter ville man inte att han skulle ventilera i ett demokratiskt forum.
Men Fredrik stod på sig. Och han sågade förespråkarnas argument jämns med fotknölarna. Det kan inte ha varit svårt. Några hållbara argument finns nämligen inte.
Vad hände sedan då? Nog måste väl förespråkarna, övertygade om lagens förträfflighet, tagit chansen att bemöta Federleys "promiskuösa" attityd.?
ICKE!
Inte en enda av förespråkarna valde att gå till replik mot Federley. Inte EN ENDA.
Hur kan det komma sig?
Enkelt.
Det finns två möjligheter:
1: De anser inte att Federley har tillräckligt många ledamöter som stöder honom, och att en debatt med honom därför skulle vara onödig.
2: De vet att han har rätt. Och att en replik bara skulle skämma ut dem.
Oavsett vilket, så finns det ingen ursäkt för deras beteende att INTE gå i replik.
Det är helt enkelt deras plikt att debattera.
Om de väljer att inte säga något, borde Federley vinna på walk-over, och lagen helt ogiltigförklaras. Dessutom är det i strid med deras uppgift som förtroendevalda att strunta i att debattera lagar, varför de samtliga borde ställa sina platser till förfogande, då de inte uppfyllt kraven på den tjänst de innehar.
Jag kritiserade Federley hårt i samband med den berömda FRA-debatten. Jag ansåg då att Federley var en feg jävla slamkrypare som i ena ögonblicket grät för sin vilja att rädda integriteten, för att i nästa rösta igenom ett av de mest integritetskränkande lagförslagen i modern tid.
Det uttalandet står jag för.
Men!
Det har ju framkommit mer och mer, att Federley viker sig, för att vara lojal mot partiet. Och det är naturligtvis svårt att sitta i den sitsen. Och svensk politiskt klimat är inte den bästa grogrunden för idealister. Men jag tyckte att han kunde låtit bli att gråta och försäkra sig om att han skulle rösta mot, när han visste att så inte var fallet.
Men något har uppenbarligen hänt med Federley sedan dess. En mognad kanske. Insikt? Vad vet jag.
Men när han idag, trots påtryckningar från partiet, väljer att framföra de synpunkter han gick till val på, visar han yttersta integritet som både person och som politiker. Han står för sina egna åsikter, och representerar sina väljare. Något han borde skrivas in i historieböckerna för, jag kan inte minnas vilken politiker som senast gjorde det... Och nej, SD räknas inte!
Så jag säger som en vän till mig hos Liberaldemokraterna, du är välkommen hit, Fredrik!
Det är ju med herr Federley som med andra medlöpare i alliansen - de måste väga orden på guldvåg. Den mer allomslutande Fredriken kanske gluffar i sig honom annars. Inte lätt att vara liten, inte lätt ha egna åsikter. Yrkespolitiken är en boja om foten på yrkespolitikern och ett slag i ansiktet på väljaren. Fram för Direktare Demokrati - Power 2 GO!
SvaraRadera