Några medlemmar av vår lagstiftande församling slår sig på bröstet för att de införde den omdiskuterade sexköplagen 1999.
Men i själva verket borde de skämmas.
Låt oss ta det från början.
Det handlar alltså om "världens äldsta yrke", prostitution. Något som i de flesta länder ses som moraliskt förkastligt. Ändå förekommer det. Och så vill vi inte ha det i vårt fina trygga Sverige. Där vitmålade knutar och kärnfamiljer är det första som ska dyka upp i hjärnans sökmotor när man nämner dess namn.
Hur stoppar vi då detta? Genom förbud av att köpa sex naturligtvis. Köpa sex. Inte att sälja det, märk väl.
Det blir lite märkligt där. Vill man förbjuda något, måste man i konsekvensens namn förbjuda tillhandahållandet, såväl som införskaffandet av en vara eller tjänst.
Argumenten då? För nog finns det väl sådana? Jodå. Massor!
1: "Myten om den lyckliga horan". Det är en favorit. Man hävdar att alla som säljer sex, är trasiga, missbrukare eller på annat sätt tvingade in i sin prostitution. Men när man pratar om "alla", så menar man kvinnor. Väldigt sällan i debatten förs det fram att det även finns manliga prostituerade. Och jo, jag är fullt medveten om att det finns många kvinnor som ser prostitution som en sista utväg, för att få råd med droger, eller för att de tvingas av en närstående, eller tvingats hit av någon maffia någonstans. Det är hemskt, och det är tragiskt. Men det är mest ett misslyckande från samhällets sida, och ett förbud mot sexköp är bara ett försök att stilla sitt dåliga samvete.
Det finns faktiskt de som frivilligt väljer att göra något de är bra på, och kan ta betalt för. Den nya lagen slår alltså ut den fria viljan, även om den menar väl. Och inte alla som köper sex är onda kvinnomisshandlare. Det finns en grupp, som av olika anledningar har svårt att få till det med en annan sexpartner. Det kan vara att de är socialt hämmade, att de har fysiska handikapp och så vidare.
2: "De är helt kontrollerade av en hallick". Jo, visst är det så. Hallicken som yrke, är förmodligen bara minuterna yngre än själva prostitutionsyrket. Men den lagen fanns redan, kopplerilagen. Den förbjuder en människa att driva andra i prostitution för egen vinning. Alltså inget som sexköplagen ändrar på. Inget nytt har tillförts. Kopplerilagen går fortfarande att använda för att sätta dit hallickarna, om man anstränger sig.
3: "Vi vill motverka människosmuggling i sexsysfte." Återigen, se kopplerilagen. Men även lagen om trafficking finns redan sedan tidigare. De som lurar hit kvinnor/flickor från de forna öststaterna, och sedan håller dem inlåsta i källare, faller under lagen om trafficking och koppleri. Alltså, inget som förändrades av en ny lag.
4: "Barnen!" Min favorit. Det är förmodligen det här argumentet, som påskyndade lagstiftningen markant. Som jag nämnt i en tidigare krönika, finns det få känslomässiga argument som är så effektivt som att nämna barns säkerhet. Men vi återkommer till samma sak - gamla lagar gäller än. Det HAR VARIT och ÄR olagligt i Sverige att förgripa sig på barn. Oavsett situation. Det här är alltså inget som den nya lagen ändrade på.
Så vad kvarstår? Vad är det den nya lagen har gjort? Ingenting, förutom att stigmatisera en redan utsatt grupp, drivit den organiserade männniskohandeln under jorden och gjort den ännu svårare att nå, och slutligen inskränka människors rätt att använda sina egna kroppar som man själv behagar.
Den är helt igenom en morallag. Ett sätt för makthavare att säga: "Vi gillar inte det här, och därför ska ingen få ägna sig åt det."
Ibland förs det fram frågeställningar från folk med liberalare syn på sexualitet om vi inte ska ta och legalisera sexhandeln. Göra den beskattningsbar. Som ett jobb bland andra. Det finns goda argument för saken.
1: Stigmatiseringen skulle försvinna.
2: Kvinnor som utnyttjas skulle kunna söka hjälp utan att skuldbeläggas, utan tvärtom ha hela lagen i ryggen.
3: Smittspridning av könssjukdomar skulle minska, eller i alla fall vara lättare att ha koll på.
4: Det skulle i mycket stor utsträckning försvåra för dem som sysslar med trafficking.
Motargumentet lät inte vänta på sig.
"Skulle du vilja att din dotter prostituerade sig?" Nej, svarar nog de flesta. Men den nya lagen har inget med det att göra. Den som drivs in i prostitution, kommer att göra det vare sig det är lagligt eller inte. Och i slutändan handlar det om moral. Inget annat. Om din dotter vill sälja sex, är det mycket lite du kan göra som förälder, oavsett om det är lagligt eller brottsligt.
"Ska Arbetsförmedlingen då kunna tvinga arbetslösa att prostituera sig?" Ursäkta?? Men det gör den faktiskt redan. Det är det jag menar med att samhället har misslyckats. Jag anser att det är ett sjukdomssymptom, där folk tvingas ta jobb de inte trivs med, oavsett om det är prostitution, eller att städa den nerpissade toaletten på McDonalds. Folk säljer alltid sin kropp, till arbetsgivare. Och inte sällan känns det förnedrande. Hur många "lyckliga arbetare" tror du egentligen det finns på McDonalds eller på 7/eleven? Hur många tror du inte hellre skulle arbeta med något annat om de fick möjligheten att välja? Arbetsförmedlingen, med statens goda minne, är den värsta hallicken vi har i Sverige. De sitter med makten att tvinga ut folk på jobb de mår dåligt av. Till slavlöner. Varför är lönenivån så låg i den så kallade "servicebranschen"? Jo, helt enkelt för att arbetsgivarna VET att de inte behöver betala. Arbetsförmedlingen förser dem ständigt med nya slavar som inte har något val.
Men det ser inte staten som ett moraliskt dilemma. Självklart, det är ju deras regler, och således ofelbara.
Sammanfattningsvis: lagar om trafficking, koppleri, utnyttjande av såväl barn som vuxna, är något som vi alla borde kunna skriva under på. Jag stöder dessa lagar helhjärtat. Men det behövdes som sagt ingen ny lag för detta. Man har bara misslyckats med att efterleva dem. Ett misslyckande för polis och sociala myndigheter, och sexköplagen inget annat än ett tafatt försök att lura oss att man lyckats där man totalt har havererat.
Vi kan vända på steken. Ingen har rätt att utnyttja din kropp mot din vilja. Men ska du inte själv ha rätten att välja vad du vill göra med din kropp? Är din kropp statlig egendom? Om en kvinna, eller man för den delen, inser att "jag är skitsexig, och det kan jag tjäna pengar på.", vilken rätt har vi andra att säga nej, det får du absolut inte göra? Svaret är självklart - vi har helt enkelt inte den rätten, och får inte ta oss den rätten. För det handlar i grund och botten om moral. Och som jag sagt tidigare, vi är på tunn is, när personliga moraliska värderingar blir lag.
Sexköplagen är ett slag i luften, och ett hot mot individers rätt att själva avgöra vad de vill göra med sina kroppar.
Vill vi hjälpa utsatta kvinnor och barn, måste det till något helt annat. Nu har fokus flyttats från dessa verkligt utsatta grupper, och börjat fokusera på det man kallar "offerlösa brott". Du räddar inte ett barn från övergrepp, genom att förbjuda två samtyckande vuxna personer att ha sex. Oavsett hur mycket pengar som byter ägare. En grundläggande princip som även min gode vän och kollega Magnus G Bergström skriver under på.
Vi måste bekämpa övergreppen, absolut, men med de lagar vi hade innan 1999. Det går alldeles utmärkt. Dessa lagar var fullt utvecklade och lade inga moraliska aspekter.
Nej, rätten till våra egna kroppar måste framgent vara absolut. Den ska inte tillhöra en hallick, eller en pervers styvfar. Och den ska absolut inte tillhöra staten.
Staten vill inte längre skydda dig, den vill kontrollera dig. Glöm inte det. Staten är inte en vän, eller öm moder, som vill dig väl och vägleda dig i livet. Den vill ha dina pengar, din röst....och din kropp...
Välkommen till Sverige, du är Statens bitch nu, baby!!
Men i själva verket borde de skämmas.
Låt oss ta det från början.
Det handlar alltså om "världens äldsta yrke", prostitution. Något som i de flesta länder ses som moraliskt förkastligt. Ändå förekommer det. Och så vill vi inte ha det i vårt fina trygga Sverige. Där vitmålade knutar och kärnfamiljer är det första som ska dyka upp i hjärnans sökmotor när man nämner dess namn.
Hur stoppar vi då detta? Genom förbud av att köpa sex naturligtvis. Köpa sex. Inte att sälja det, märk väl.
Det blir lite märkligt där. Vill man förbjuda något, måste man i konsekvensens namn förbjuda tillhandahållandet, såväl som införskaffandet av en vara eller tjänst.
Argumenten då? För nog finns det väl sådana? Jodå. Massor!
1: "Myten om den lyckliga horan". Det är en favorit. Man hävdar att alla som säljer sex, är trasiga, missbrukare eller på annat sätt tvingade in i sin prostitution. Men när man pratar om "alla", så menar man kvinnor. Väldigt sällan i debatten förs det fram att det även finns manliga prostituerade. Och jo, jag är fullt medveten om att det finns många kvinnor som ser prostitution som en sista utväg, för att få råd med droger, eller för att de tvingas av en närstående, eller tvingats hit av någon maffia någonstans. Det är hemskt, och det är tragiskt. Men det är mest ett misslyckande från samhällets sida, och ett förbud mot sexköp är bara ett försök att stilla sitt dåliga samvete.
Det finns faktiskt de som frivilligt väljer att göra något de är bra på, och kan ta betalt för. Den nya lagen slår alltså ut den fria viljan, även om den menar väl. Och inte alla som köper sex är onda kvinnomisshandlare. Det finns en grupp, som av olika anledningar har svårt att få till det med en annan sexpartner. Det kan vara att de är socialt hämmade, att de har fysiska handikapp och så vidare.
2: "De är helt kontrollerade av en hallick". Jo, visst är det så. Hallicken som yrke, är förmodligen bara minuterna yngre än själva prostitutionsyrket. Men den lagen fanns redan, kopplerilagen. Den förbjuder en människa att driva andra i prostitution för egen vinning. Alltså inget som sexköplagen ändrar på. Inget nytt har tillförts. Kopplerilagen går fortfarande att använda för att sätta dit hallickarna, om man anstränger sig.
3: "Vi vill motverka människosmuggling i sexsysfte." Återigen, se kopplerilagen. Men även lagen om trafficking finns redan sedan tidigare. De som lurar hit kvinnor/flickor från de forna öststaterna, och sedan håller dem inlåsta i källare, faller under lagen om trafficking och koppleri. Alltså, inget som förändrades av en ny lag.
4: "Barnen!" Min favorit. Det är förmodligen det här argumentet, som påskyndade lagstiftningen markant. Som jag nämnt i en tidigare krönika, finns det få känslomässiga argument som är så effektivt som att nämna barns säkerhet. Men vi återkommer till samma sak - gamla lagar gäller än. Det HAR VARIT och ÄR olagligt i Sverige att förgripa sig på barn. Oavsett situation. Det här är alltså inget som den nya lagen ändrade på.
Så vad kvarstår? Vad är det den nya lagen har gjort? Ingenting, förutom att stigmatisera en redan utsatt grupp, drivit den organiserade männniskohandeln under jorden och gjort den ännu svårare att nå, och slutligen inskränka människors rätt att använda sina egna kroppar som man själv behagar.
Den är helt igenom en morallag. Ett sätt för makthavare att säga: "Vi gillar inte det här, och därför ska ingen få ägna sig åt det."
Ibland förs det fram frågeställningar från folk med liberalare syn på sexualitet om vi inte ska ta och legalisera sexhandeln. Göra den beskattningsbar. Som ett jobb bland andra. Det finns goda argument för saken.
1: Stigmatiseringen skulle försvinna.
2: Kvinnor som utnyttjas skulle kunna söka hjälp utan att skuldbeläggas, utan tvärtom ha hela lagen i ryggen.
3: Smittspridning av könssjukdomar skulle minska, eller i alla fall vara lättare att ha koll på.
4: Det skulle i mycket stor utsträckning försvåra för dem som sysslar med trafficking.
Motargumentet lät inte vänta på sig.
"Skulle du vilja att din dotter prostituerade sig?" Nej, svarar nog de flesta. Men den nya lagen har inget med det att göra. Den som drivs in i prostitution, kommer att göra det vare sig det är lagligt eller inte. Och i slutändan handlar det om moral. Inget annat. Om din dotter vill sälja sex, är det mycket lite du kan göra som förälder, oavsett om det är lagligt eller brottsligt.
"Ska Arbetsförmedlingen då kunna tvinga arbetslösa att prostituera sig?" Ursäkta?? Men det gör den faktiskt redan. Det är det jag menar med att samhället har misslyckats. Jag anser att det är ett sjukdomssymptom, där folk tvingas ta jobb de inte trivs med, oavsett om det är prostitution, eller att städa den nerpissade toaletten på McDonalds. Folk säljer alltid sin kropp, till arbetsgivare. Och inte sällan känns det förnedrande. Hur många "lyckliga arbetare" tror du egentligen det finns på McDonalds eller på 7/eleven? Hur många tror du inte hellre skulle arbeta med något annat om de fick möjligheten att välja? Arbetsförmedlingen, med statens goda minne, är den värsta hallicken vi har i Sverige. De sitter med makten att tvinga ut folk på jobb de mår dåligt av. Till slavlöner. Varför är lönenivån så låg i den så kallade "servicebranschen"? Jo, helt enkelt för att arbetsgivarna VET att de inte behöver betala. Arbetsförmedlingen förser dem ständigt med nya slavar som inte har något val.
Men det ser inte staten som ett moraliskt dilemma. Självklart, det är ju deras regler, och således ofelbara.
Sammanfattningsvis: lagar om trafficking, koppleri, utnyttjande av såväl barn som vuxna, är något som vi alla borde kunna skriva under på. Jag stöder dessa lagar helhjärtat. Men det behövdes som sagt ingen ny lag för detta. Man har bara misslyckats med att efterleva dem. Ett misslyckande för polis och sociala myndigheter, och sexköplagen inget annat än ett tafatt försök att lura oss att man lyckats där man totalt har havererat.
Vi kan vända på steken. Ingen har rätt att utnyttja din kropp mot din vilja. Men ska du inte själv ha rätten att välja vad du vill göra med din kropp? Är din kropp statlig egendom? Om en kvinna, eller man för den delen, inser att "jag är skitsexig, och det kan jag tjäna pengar på.", vilken rätt har vi andra att säga nej, det får du absolut inte göra? Svaret är självklart - vi har helt enkelt inte den rätten, och får inte ta oss den rätten. För det handlar i grund och botten om moral. Och som jag sagt tidigare, vi är på tunn is, när personliga moraliska värderingar blir lag.
Sexköplagen är ett slag i luften, och ett hot mot individers rätt att själva avgöra vad de vill göra med sina kroppar.
Vill vi hjälpa utsatta kvinnor och barn, måste det till något helt annat. Nu har fokus flyttats från dessa verkligt utsatta grupper, och börjat fokusera på det man kallar "offerlösa brott". Du räddar inte ett barn från övergrepp, genom att förbjuda två samtyckande vuxna personer att ha sex. Oavsett hur mycket pengar som byter ägare. En grundläggande princip som även min gode vän och kollega Magnus G Bergström skriver under på.
Vi måste bekämpa övergreppen, absolut, men med de lagar vi hade innan 1999. Det går alldeles utmärkt. Dessa lagar var fullt utvecklade och lade inga moraliska aspekter.
Nej, rätten till våra egna kroppar måste framgent vara absolut. Den ska inte tillhöra en hallick, eller en pervers styvfar. Och den ska absolut inte tillhöra staten.
Staten vill inte längre skydda dig, den vill kontrollera dig. Glöm inte det. Staten är inte en vän, eller öm moder, som vill dig väl och vägleda dig i livet. Den vill ha dina pengar, din röst....och din kropp...
Välkommen till Sverige, du är Statens bitch nu, baby!!
