Bard i blåsväder

Om Alexander Bard är det lätt att tycka.
Man kan ha åsikter om hans musikprojekt.
Man kan förfäras över hans högst personliga stil.
Och man kan givetvis undra varför karln är som "gubben i lådan" i TV's alla debattprogram.
Allt ovan är jag övertygad om att Alexander bjuder på.

Alexander Bard har aldrig varit feg. Han har valt att gå sina egna vägar, fatta egna beslut och följa sina egna tankar och värderingar. Han har dessutom alltid stått för de val han gjort, och ofta fått stå i skottlinjen för att försvara sig.

Mannen är en åsiktsapparat utan dess like. Finns det något som denna man INTE har en åsikt om? Svårt att avgöra. Ibland får jag känslan av att Alexander sitter och fnissar bakom det där skägget, när han ställer upp i olika panelprogram i TV. Han vet att han provocerar genom sin blotta närvaro. Men det är ju knappast hans fel.

Han ses inte med blida ögon av det etablerade politiska systemet, då hans åsikter är, om inte för liberala, så ett hot mot den gjutjärnsstruktur, som agerar födkrok åt en hel yrkeskår av lönnfeta verklighetsflyktingar.

Ofta försöker man med olika medel misskreditera alla hans politiska argument, med det enklaste av metoder. En urgammal teknik. Förminska Bard till en drogförskönande, pedofilvänlig upprorsmakare. Lägg slutligen till att han bara skulle vara en medial pajas, så är tårtan komplett.

När det blev känt att Alexander låg bakom en maillista, den så kallade Elitlistan, blev det ett jävla hallå i media.
-"Bard mobbar kändisar!"
-"Hat sprids på Elitlistan!"
-"Ingen insyn i topphemliga Elitlistan!"
Läs det där sista en gång till.
"Ingen insyn i topphemliga Elitlistan!"
Vad är det för insyn man anser att folk, som inte står med på listan, ska ha?

En maillista på internet är för mig jämförbart med ett privat möte hemma i lägenheten. Där pratar man om vad man vill. Om vem man vill. Och hur jävla respektlöst brukar inte det bli? Och roligt framförallt.

Jisstanes, vad mycket skit, även om sina närmaste, man kan häva ur sig efter ett par groggar i soffan. Inte allt behöver nödvändigtvis vara illa ment, men det är skönt med en ventil.
Och det är ingen som kan kräva att få hela aftonen transkriberat och hemskickat för godkännande. INte mina vänner som inte var på plats, inte min familj, inte media och inte staten.

Så på vilket sätt tycker sig media ha rätt till insyn i en maillistas förehavanden? Med vilken rätt bedriver man ljusskyggt internetspionage, för att komma över vad som sägs mellan deltagare i ett slutet sällskap?
Och hur kan man göra det med stolthet?

Kvällstidningarna brölade nyligen ut något om hemlig taktik i Idol-juryn, och nåt om mobbning av andra medlemmar i juryn och... ja, jag orkade inte läsa allt. Det var så jävla skitnödigt.

Man kan inte ta saker som sägs i ett slutet forum, och plötsligt ta dessa som fakta. (Om man inte jobbar för Expressen eller Aftonbladet då.) I slutna forum är taket högt och lägsta nivån låg. Det är så det ska vara. Det är då det är roligt. En ventil, som sagt.

Och vi vet att alla, vilket bör inkludera kvällspressen vid det här laget, att Alexander Bard är en kreatör. Han skapar. Hela tiden. Allt han gör kan vara en del i något större. Varje utspel kan vara en hint om ett kommande projekt.

Men kvällspressen saknar förmåga att tänka stort. Det ser en pusselbit och utgår ifrån att hela pusslet MÅSTE vara bitar av ett måsöra. Vi andra som kan tänka större och lägga ihop bitar, ser EN mås, några båtar, en pir, folk som går, metar och solar sig. Vi ser molnen, och följande reflektion i vattnet. Kanske till och med en hund i bakgrunden...

Men Bard måste förringas. Hela tiden. Bard får inte ha någon maillista. Bard får gärna ha åsikter, men inte för långt drivna. Och han får absolut inte ifrågasätta redan antagna lagar! FASA!!!

Bard har, liksom många andra, sågat sexköplagen. Detta förringar man genom att kalla Bard för promiskuös. Hans sexualitet diskvalificerar honom från att ha en åsikt.

Han har åsikter om narkotikalagarna. Se ovan. Plus att han är musiker. VE!!!

Och nu senast kommer utspelen om att Bard skulle vara för pedofili. Detta på grund av att Bard påpekar det uppenbart absurda, att an översättare av tecknad "porr", dömts för innehav av barnpornografiskt material.

Jag skriver mer om den härvan i "Förbjudna tankar", där jag också länkar till den dömdes egen version av det som hänt.

Alexander Bards fullt rationella sätt att se på den här bisarra lagen och dess konsekvenser i domstol, tystas ner med - ja - SE OVAN. Bard är promiskuös, förmodligen pedofil. "Ni har väl sett dom där kortbyxorna han brukar ha?" Ett märkligt drev börjar gå... Men ingen vill ta debatten på ett seriöst plan.

Motståndarna tystas ner. Man trycker ner dem med personangrepp, och hoppas att personen i fråga ska kyrpa hem med svansen mellan benen.

Men de har gjort en kraftig felbedömning. Flera faktiskt.
1: Alexander Bard låter sig inte tryckas ned eller skrämmas.
2: Han är ingen ensam kuf ute i marginalen. Vi är många som anser att lagstiftningen i det här landet är åt helvete, eftersom den tillåts skötas av frihetsfientliga moralister.
3: Han är aktiv i ett nytt politiskt parti som varje dag lockar till sig nya intresserade och intellektuellt vidsynta människor. Partiet kallar sig Liberaldemokraterna, och målet är riksdagsplats 2014. Förhoppningsvis på bekostnad av SD och KD, i första hand.

Så det här tramset mot Alexander Bard, har gjort mer nytta än skada, för hans och även Liberaldemokraternas del. Vi får nu se vilka det är som försvarar de märkliga Kafka-lagarna vi har i det här landet. DET kallar jag insyn.

Stå på dig Alexander! Vi är många som stöttar dig! Inte bara på nätet, men även i det offentliga rummet.

Stefan Wiktorin - Liberaldemokrat.