Mitt liv som lagervara.

Som jag nämnt tidigare så har jag EN stor svaghet.
Jag är fruktansvärt scenkåt.
Jag tänker inte älta det, det kan ni läsa om i det tidigare inlägget jag länkat till ovan.

Men idag tog det ny vändning.
Jag har blivit en lagervara. En reservdel. Jag bara sitter där och väntar på att någon annan ska hoppa av. Tydligen.

En politker tar sig ton

Roland Utbult tar sig ton i riksdagens talarstol. Nej, det är alltså inte Robert Gustavsson dansbands-Roland, utan en ledamot för Kristdemokraterna.

Det är under en debatt om socialtjänstfrågor, som det något udda tilltaget utspelar sig.
Roland vill berätta om en kvinna, Elsa, som suttit på olika institutioner i över 25 år.

Tweetards!

En del av dem som jag försökt få att läsa min blogg, gnäller om att mina inlägg är så långa.
Till er vill jag bara säga - det är inte inläggen som är långa, det är ni som antingen läser långsamt, eller har väldigt begränsat koncentrationsspann.

Jag skriver blogg. Skriver. Skriva - konsten att sätta samman ord till meningar, och meningar till berättelser.
Att plita ner "Idag åt jag skinksmörgås." är inte att skriva, det är att tänka högt, med hjälp av tangentbord.

Således ägnar jag mig åt mer avancerad författarkonst. Ofta flera meningar, ja ibland hela stycken, med inledning, en mitt och ett avslut.
Detta koncept är tydligen alldeles för svårsmält för dagens litteraturhaverister, som anser Expressens insändarsida vara höjden av hur mycket information i skriven form man kan ta till sig.

Men jag framhärdar i mitt författande. Någon Dickens blir jag förmodligen aldrig, och Dostojevskij får anses ligga långt bortom min ambitionsnivå, även om jag ibland fantiserat om att dräpa en jobbig hyresvärdinna.

Men den nya generationens läsare vill ha det kortfattat. En mening i taget. Inga långa ord. Meningar som går att läsa utan att störas av kommatering eller bisatser.

Men idag ska det vara snabbt och lättsmält. Som en cheeseburgare på McDonalds. Och ungefär lika rikt på näring.

Och eftersom jag är lite av en dietist när det gäller skrivna fora, tänker jag fortsätta med mina matnyttiga inlägg.
Se mig som blogosfärens motsvarighet till broccoli.

Att Twittra till exempel, är lite som nätets motsvarighet till voyeurer. Att sitta och titta på folk, som egentligen inte gör så mycket, men i förhoppningen att "när som helst händer det"...

Folk som tillbringar för mycket tid på nätet, just med att följa sådana korta inlägg om folks vardag kan ges en helt ny titel: Tweetards.

Vill jag uttrycka mig så kort att ni fattar och inte hinner tappa intresset, så rapar jag och lägger upp en ljudfil!

Men om ni bara kan fokusera i mer än två minuter, så lovar jag att ni även i fortsättningen kommer att kunna njuta av mina utlägg om ditten och datten.

Och duger inte det kan ni alltid läsa vad mina goda vänner och kollegor Magnus G Bergström och Erik Bröms
Väl mött.

ps. om du har läst så här lång, har du förmodligen inte ADHD ds.

Tanten är min!

Ja, Det blev alltså fyra extraföreställningar av denna fantastiskt välspelade komedi.
Så rolig att det är kriminellt.

En äldre dam får svar på en kontaktannons.
Men hon får oväntat nog besök, av fyra olika män.
En vill åt hennes pengar.
Den andre vill åt hennes granne.
Den tredje vill bara ha hennes småprylar.
Den fjärde vill åt de andra tre.

Man kan inte fly från sitt förflutna...eller kardemummabullar.

One-piece of my mind

One-piece  ökenmodell

På 1990-talet var "kulturkrock" ett av de vanligast förekommande orden i media. Det innebar, då i alla fall, att vår midsommar totalt skar sig mot de nya influenserna. Ibland kunde en kebab istället för sill, vara en kulturkrock.

Så tänkte vi då.
Tack, för att tiden ändå går framåt...

Fröken Ask´s känsla för sex

Precis som jag började återfå hoppet om Beatrice Ask som justitieminister, släpper hon BOMBEN!

Samlagskontrakt. Sug på ordet. Rulla det över tungan och bak i gommen. Sam-lags-kontrakt...
Och, nej, det är inte första april. Det här är på fullaste allvar.

En nöjd president

Som jag skrev tidigare idag, är Aftonbladet bra på så kallade icke-nyheter.

Här är ett utmärkt exempel:

"Här stjäl presidenten!"

Kvällspress eller dagverksamhet?

Säga vad man vill om Aftonbladet, men som gammal stödtidning till vänsterblocket tar de i alla fall sitt ansvar för alla dem som slussats ut i FAS-3.

Runt om i landet tar man hand om människor med nedsatta förmågor (är det politiskt korrekt att skriva så? Whatever!) I Hudiksvall har man med stor framgång i många år drivit teatergruppen "Glada Hudik Teatern", med så stor framgång att de till och med blivit film, "Hur många lingon finns det i världen?".

Hotellen och erotiken

Min vän och kollega Majsan är en mycket skön person. Hon och jag delar värderingar i mångt och mycket. Inte allt naturligtvis, det vore ju inte så stimulerande. Men hon är en fritänkare, och kan se på saker ur ett objektivt perspektiv. Jag gillar att hon kan ta upp även kontroversiella saker på ett lugnt och sakligt sätt. Hon moraliserar inte i onödan.

Nu senast har hon ifrågasatt trenden med porrfria hotell.

Kulturen kapitulerar i sitt eget hus

Jag hade tänkt skriva något om det uppmärksammade fallet med den inställda dansföreställningen på Kulturhuset förra veckan.
Men då jag har haft fullt upp och inte haft tid så hann någon annan före, och eftersom Mustafa Can. skriver det så bra, och sammanfattar det mesta av det jag ville ha sagt, som jag inte redan gett uttryck för, rekomenderar jag att ni läser hans kortfattade inlägg i debatten.

Tack Mustafa, för att du höll fortet medan jag arbetade med annat.

Den siste Profeten - fika med Gud

Jag brukar säga:
-Jag tror inte på Gud, men han litar inte på mig heller.
Vi skrattar ofta ofta åt det där, Gud och jag. Vi är nämligen inte helt säkra på hur uttrycket kom till. Han hävdar att det har att göra med någon 5-kamp på Grönan, tidigt 1980-tal. Själv hävdar jag att det har att göra med hans förmåga att överdriva hela tiden.

När lycka tar slut

I fyra veckors tid har mitt liv fått mening.

De som känner mig, vet att teater alltid har varit den högsta prioriteringen i mitt liv.

Jag andas teater. Jag skriver, spelar och regisserar så fort jag får chansen. Och ibland får man riktig Jack-pot.

Att damma av en succé

De senaste fyra veckorna har jag haft fullt upp. Dekorbygge, ljussättning, kostymplanering, program, ja listan kan göras lång.

Det är nämligen så att jag av en slump upptäckte att Bergagårdens Teater i Åkersberga hade kommit över ett av mina gamla manus som jag skrev 1994/95, "Tanten är min!"

Sorglig byråkrati

I Aftonbladet idag går det att läsa en mycket ledsam historia. Ledsam på flera plan.
En 75-åring man mister sin livskamrat efter 40 år tillsammans.

Att mista en anhörig är alltid svårt. Och mitt i sorgearbetet ska man också ta hand om det praktiska. Bouppteckningar, begravningar och gå igenom gemensamma tillhörigheter, och hur dessa ska delas upp bland de efterlevande släktingar. Ibland är det enklare, ibland svårare.

Tips

Läs gärna mina vänners bloggar också.
Ni har ju uppenbarligen inget vettigare för er.
kan ni läsa det här, har ni alldeles för mycket tid över, och då kan ni lika gärna kolla in dem med.

Tack för ordet.

Magnus G Bergström

Erik Bröms

Konsekvensen av att synas

Ännu en Big Brother-deltagare talar ut.

Vanessa Lopez har gjort hat-trick i Big Brother-sammanhang. Hon har kommit ut (som transexuell), åkt ut, och talat ut. Bara att gratulera.

Men Vanessa har ångest. Inte helt obegripligt. Och verkligen inget som överraskar. Den omgång av den omdiskuterade dokusåpan som visas är den sjunde i ordningen för Sveriges del. Skriverierna har varit många redan sen den första omgången 2000.

När skadan redan är skedd

Vi människor är inte riktigt riktiga i huvudet ibland.
Våra naturliga överlevnadsinstinkter sätts helt ur spel, för att vi samtidigt tänker som moderna människor, snarare än levande varelser, som ser till sitt fysiska välmående.

Skratta lagom - jag är inte död än!

Just nu är jag regissör åt ett gäng ungdomar i Åkersberga. Det är uppfriskande på många sätt. Att umgås med folk som är några och ett år yngre än en själv kan vara rent av vitaliserande. Som någon sorts mental ansiktslyftning.
Inte för att jag tycker att jag är så gammal. jag menar, när skulle jag ha hunnit bli det. Jag var ju arton alldeles nyss...

Det lät bra på pappret...

Världen är full av visionärer.
Varje sekund skapas en tanke någonstans i världen.
Varje ögonblick är fullt av embryon till nya möjligheter.
Men inte alla når fram. Inte alla kommer över ribban, om man säger så. En del verkar till och med leka Limbo, snarare än sikta högt.
Och så finns de där idéerna som "såg så bra ut på pappret..."

April, april....*suck*

Blev du lurad idag? Så lyder krigsrubriken på Aftonbladets nätupplaga. Jag förstår att AB känner pressen att vara först med nyheter. Men landsortens alla påhittiga aprilskämt kan väl ändå knappast räknas in i kategorin "nyheter"? Och borde man inte i rimlighetens namn låta dagen gå lite först? Att berätta vilka artiklar som var "hittepå" innan folk knappt har fått en chans att läsa dem, känns som att sabotera grejen lite. Det är ju trots allt första april i bra många timmar till. Men som sagt, Aftonbladet...

Min kropp kräver fackligt avtal

Detta inlägg är ett svar, eller snarare en spin-off till min kollega Magnus G Bergströms inlägg om kissnödighetens inverkan på vår effektivitet.  Vänligen läs det först. Eller sist. Det gör ni som ni vill. Men helst först. Och glöm inte att kissa...

Statligt slaveri

I USA ledde inbördeskriget (1861-1865) till att slaveriet avskaffades. Alltså, det slaveri som bestod i att ha importerade svarta, som gratis arbetskraft. De svarta hade inga rättigheter, väldigt få möjligheter att bli "fria", och betraktades som förbrukningsvaror. Dödligheten var hög, medelåldern låg. Män, kvinnor och barn, alla var de arbetskraft som inte kostade något att äga. Och som gick att hunsa. Jobba eller svält. Det var de alternativ som fanns.