Sidor

onsdag 11 maj 2011

Jag är inte Fred Astaire!!!

Fred kunde dansa han!
Min gode vän och kollega Magnus G Bergström, skriver i sin krönika om hur det gick när hans revygäng ville få honom att dansa.
Jag kan bara säga, att jag vet hur det känns, Magnus.


Under 3 av mina 4 år på Cypern, arbetade jag med ett företag som ägnade sig åt underhållning på hotellen, så kallad "animation". Det handlade dels om att aktivera gästerna på dagarna med olika aktiviteter, och att ge dem en liten show på kvällarna.

Showerna var verkligen inget avancerat och med extremt liten budget. Noteras bör att det inte var Ving eller Fritidsresor jag arbetade för, utan ett litet företag, ägt av en brittisk kvinna, och med bara Ayia Napa som arbetsplats. Men roligt hade vi. Eller ja....


Showerna gick kort och gott ut på att vi tog kända musikaler och gjorde 45 minuters medley på. Det kunde vara "Grease" eller "Blues Brothers", för att nämna ett par.

Vårt gäng bestod av varierande talanger och begåvningar. Några kunde sjunga, andra kunde dansa. Ett fåtal klarade av både och, en del kunde ingetdera. Jag kan sjunga. That's it. Jag dansar INTE!

Det hindrade dock inte vår chef från att komma med det käcka förslaget att jag skulle vara med i vår version av "Cats". Ni som sett "Cats" någon gång vet vad det innnebär. Tights. Smink som fått Kiss att rodna. Och dans.... Och inte bara dans, vilket som helst, med några enkla steg åt sidan och en armviftning vart fjärde taktslag. Nej då! Avancerat skulle det vara. I tights...

Min kollega fick i uppdrag att lära mig koreografin.
Det gick så där.
Eller inte ens så bra, för att vara helt ärlig.
Det blev inte så mycket "Cats" som det blev "Roadkill".
Jag sprattlade runt på golvet som en LSD-påverkad spindel. Ben överallt. Utom där de borde vara. Koordination och balans är bristvara hos mig. Lägg till det min dåliga kondis och bristande fysiska förutsättningar. Jag är vig som en ångvält.

Efter bara tre dagar, bröt hon ihop. Jag skojar inte. Hon grät. Hon trodde att hon var  misslyckad som dansinstruktör. Jag tröstade henne och sa att det faktiskt inte var hennes fel, att jag helt enkelt var omöjlig att få att dansa. Jag hade ju varnat för detta.

Jag behövde aldrig göra "Cats". Och lika glada för det var vi nog allihopa.

Inte minst för att vi slapp se mig i tights...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kommentar