En svensk uppfinning som till skillnad från blixtlåset INTE har gått på storartad internationell export, är den intima sfären.
Den intima sfären, för er som inte vet det, är det område runt en individ som vederbörande vill ha fredad. Man vill helt enkelt inte ha andra människor för nära inpå sig.
I ingen annan kultur än den svenska, är detta så välrotat, ja nästan genetiskt betingat. Det är inte helt friktionsfritt i mötet med andra kulturer.
Jag själv har tillbringat flera år boendes på Cypern, och har förstahandsupplevelse i den kulturkrock som uppstår när en stel svensk som värnar om sin intima sfär, möts av en fryntlig grek uppfödd med fysisk kontakt som en ren livsnödvändighet.
Vi svenskar är väldigt måna om vår egna och högst privata omgivning. Den sträcker sig som en osynlig bubbla cirka en halv meter ut från kroppen. Dagligen tvingas vi dock kompromissa, men det är under (sedvanligt svenskt) tyst protesterande.
När två personer från (varlfritt) land på kontinenten möts, kramas de, och ibland är även kindpussar och andra ömhetsbetygelser involverade. En sådan hälsning kan pågå i nästan en minut, med de två vännerna inbegripna i en sorts pantomimisk brottningsmatch. Detta är verkligen inte en ovanlig syn, framför allt inte i de sydeuropeiska länderna. Inte heller i Asien eller ens i det puritanska USA är det sällsynt med kontaktsökande på detta varma intima sätt.
Men ICKE i Sverige. Här har vi utvecklat "intim sfär" till nästan religiös nivå.
Två personer som känner varandra väl ser varandra på gatan, stannar upp två meter i från varandra, lyfter handen och utbrister lite slött: Tjena! Och det räknas ändå som intimt mellan två goda vänner.
Bara tanken på att rusa fram och krama om folk, eller gud förbjude pussa på kinden, är helt utesluten, om maninte är homosexuell eller har en väldigt liberal inställning till livet i allmänhet. Men svenskar är ju liberala, säger ni säkert? Ja, men INTE lika mycket när det kommer till just fysisk kontakt.
Det är för en svensk något extremt obehagligt, som jag själv upplevt, när en, låt oss säga sydeuropé, kommer fram mot dig utan att visa ansats till att sakta ner, för att sedan trycka sin kropp och sitt ansikte så nära dig att i detalj kan beskriva hans skäggstrån. Att han kanske sedan tar ett rejält halv-nelsongrepp runt halsen på dig och trycker era pannor så tätt mot varandra att man skulle kunna missta er för siamesiska tvillingar, gör inte situationen mindre obekväm. Det är kanske inte så konstigt att svenska ofta hamnar i bråk när de semestrar utomlands. En mänsklig instinkt när någon försöker strypa dig och ge dig en dansk skalle, är ju att slå tillbaka. I självförsvar.
Nej, vi svenskar är väldigt måna om den där sfären, som för andra kulturer ter sig nästan mytisk. "Förvandlas svensken till sten eller salt om han vidrörs?" Ja, det kanske vi gör! Och?
När vi åker kommunalt och tvingas kompromissa, gör vi ändå allt vi kan för att bevara integriteten i sfären, som om den vore ett kraftfält kring ett rymdskepp i Star Trek. Om vi kunde skulle vi använda osynlighetsskölden också...
Faktum är att vi är så besatta av vår intima sfär att vi nog helst skulle vilja ha sex på varsin sida av sängen, eller ännu hellre, i separata rum. Men sexualdriften är en mycket äldre och betydligt kraftigare instinkt. Men då den hamnar i konflikt med sfären, är det kanske inte konstigt att så många känner sig lite "smutsiga" efter samlag. Vi har ju trots allt tummat på en av våra viktigaste principer. För lite köttsligt hoppla hejsan.
Så nästa gång någon sällskapssjuk liberal vill hälsa - SPRING! Det blir betydligt mindre skämmigt än att nita den stackarn, alternativt riskera för tidig utlösning när kroppen misstolkar den fysiska närheten för ett samlag...
Den intima sfären, för er som inte vet det, är det område runt en individ som vederbörande vill ha fredad. Man vill helt enkelt inte ha andra människor för nära inpå sig.
I ingen annan kultur än den svenska, är detta så välrotat, ja nästan genetiskt betingat. Det är inte helt friktionsfritt i mötet med andra kulturer.
Jag själv har tillbringat flera år boendes på Cypern, och har förstahandsupplevelse i den kulturkrock som uppstår när en stel svensk som värnar om sin intima sfär, möts av en fryntlig grek uppfödd med fysisk kontakt som en ren livsnödvändighet.
Vi svenskar är väldigt måna om vår egna och högst privata omgivning. Den sträcker sig som en osynlig bubbla cirka en halv meter ut från kroppen. Dagligen tvingas vi dock kompromissa, men det är under (sedvanligt svenskt) tyst protesterande.
När två personer från (varlfritt) land på kontinenten möts, kramas de, och ibland är även kindpussar och andra ömhetsbetygelser involverade. En sådan hälsning kan pågå i nästan en minut, med de två vännerna inbegripna i en sorts pantomimisk brottningsmatch. Detta är verkligen inte en ovanlig syn, framför allt inte i de sydeuropeiska länderna. Inte heller i Asien eller ens i det puritanska USA är det sällsynt med kontaktsökande på detta varma intima sätt.
Men ICKE i Sverige. Här har vi utvecklat "intim sfär" till nästan religiös nivå.
Två personer som känner varandra väl ser varandra på gatan, stannar upp två meter i från varandra, lyfter handen och utbrister lite slött: Tjena! Och det räknas ändå som intimt mellan två goda vänner.
Bara tanken på att rusa fram och krama om folk, eller gud förbjude pussa på kinden, är helt utesluten, om maninte är homosexuell eller har en väldigt liberal inställning till livet i allmänhet. Men svenskar är ju liberala, säger ni säkert? Ja, men INTE lika mycket när det kommer till just fysisk kontakt.
Det är för en svensk något extremt obehagligt, som jag själv upplevt, när en, låt oss säga sydeuropé, kommer fram mot dig utan att visa ansats till att sakta ner, för att sedan trycka sin kropp och sitt ansikte så nära dig att i detalj kan beskriva hans skäggstrån. Att han kanske sedan tar ett rejält halv-nelsongrepp runt halsen på dig och trycker era pannor så tätt mot varandra att man skulle kunna missta er för siamesiska tvillingar, gör inte situationen mindre obekväm. Det är kanske inte så konstigt att svenska ofta hamnar i bråk när de semestrar utomlands. En mänsklig instinkt när någon försöker strypa dig och ge dig en dansk skalle, är ju att slå tillbaka. I självförsvar.
Nej, vi svenskar är väldigt måna om den där sfären, som för andra kulturer ter sig nästan mytisk. "Förvandlas svensken till sten eller salt om han vidrörs?" Ja, det kanske vi gör! Och?
När vi åker kommunalt och tvingas kompromissa, gör vi ändå allt vi kan för att bevara integriteten i sfären, som om den vore ett kraftfält kring ett rymdskepp i Star Trek. Om vi kunde skulle vi använda osynlighetsskölden också...
Faktum är att vi är så besatta av vår intima sfär att vi nog helst skulle vilja ha sex på varsin sida av sängen, eller ännu hellre, i separata rum. Men sexualdriften är en mycket äldre och betydligt kraftigare instinkt. Men då den hamnar i konflikt med sfären, är det kanske inte konstigt att så många känner sig lite "smutsiga" efter samlag. Vi har ju trots allt tummat på en av våra viktigaste principer. För lite köttsligt hoppla hejsan.
Så nästa gång någon sällskapssjuk liberal vill hälsa - SPRING! Det blir betydligt mindre skämmigt än att nita den stackarn, alternativt riskera för tidig utlösning när kroppen misstolkar den fysiska närheten för ett samlag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentar