Sidor

söndag 27 mars 2011

Med hjärnor av Keso

Har haft lite ångest idag.
Har lovat att skriva ett inlägg om dagen, men inspiration är som offentliga toaletter; när nöden är som störst, har du ingen växel.
Men så av en händelse läste jag på Expressens nättidning om Sweden Blog Awards.
Aha, tänkte jag. Spännande. En kväll då cyberrymdens skribenter möts, och utbyter idéer, och uppmärksammas för sin goda gärning. Trodde jag...
Huvudarrangör var nämligen Veckorevyn, visade det sig. Således utgjordes merparten av deltagarna av knappt myndiga språkmisshandlare. (Har svensk skola helt kapitulerat inför uppgiften att lära folk svenska?)
Nåväl. Om jag bortser från det extremt fattiga språk, med vilket dessa individer uttrycker sig, så undrar jag verkligen om den där öppna psykvården verkligen var en sådan bra idé som det verkade på pappret.
Samtliga deltagare verkade nämligen lida av megalomani, även känt som storhetsvansinne, eller Napoleonkomplex.
Dessa, den nya tidens mediaprofiler, ägnade mycken energi åt att ondgöra sig över 'goodie-bagens' ringa innehåll. Så där som femåringar på julgransplundringar beter sig när de hittar ett paket russin i fiskdammspåsen. Trots att man fått något gratis, blir man upprörd för att det inte var godis, eller någon dyr leksak.
De unga bloggarna hade även svårt att förlika sig med tanken att andra unga entreprenörer, aktiva inom samma område, också blivit inbjudna, och vad värre är, blivit nominerade till priser. Orättvisa! Kränkning! Skämmes Veckorevyn!
Ja, Veckorevyn, hur har ni tänkt? Borde inte folk som klarar av konststycket att både läspa och stamma i skriven form, faktiskt uppmärksammas för denna bedrift?
.............................................................
Innehållet i de bloggar, som tillhörde de mest upprörda, är ironiskt nog också de mest innehållslösa, språkligt efterblivna och navelskådande.
Det tragiska med allt det här, är inte att folk skriver om absolut ingenting, ofta flera gånger om dagen. Även andefattiga människor har rätt att uttrycka sig. Det som verkligen oroar mig, är att det finns ännu mindre individer, som ägnar tid av sitt liv, för att läsa - om ingenting. Flera gånger om dagen. Och att de som nollproducerar, verkligen anser att de gjort världen någon sorts välgärning, att de bidragit till en kulturell helhet.
NEJ!!! Det enda ni bidrar med, är att urholka språket, urvattna betydelsen av mänsklig kommunikation, ni uppmuntrar till totalt hjärnstillestånd. Och på toppen av detta, anser ni att ni förtjänar beröm, pris och respekt. Är ni på riktigt, ungjävlar?
vi kommer få en generation, födda på 1990talet och framåt, som frivilligt låtit sig berövas rätten att tänka, stava, formulera meningar och tankar i begriplig form.
Kan man inte ens skriva sitt förnamn, utan att halka på grammatiken, kanske man inte ska vara så stor i orden...
Jag bifogar länken till Expressens klipp från 'Galan', så kan ni bedöma själva.
Om detta är framtiden, och dessa människor ska ärva världen, då vill jag skriva om mitt testamente och göra hela rasket arvslösa.
Kära ungdomar! Sluta läsa skit! Världen är sedan urminnes tider full av bra litteratur. Öppna en kvällstidning och se att världen är så mycket mer. Låna en Dagens Nyheters kulturdel av era föräldrar och bredda ert perspektiv. Ha åsikter som inte bara cirkulerar kring, den där blusen som Blondin-Bella fått gratis. Installera rättstavningsprogram i datorn. Bara ni gör något. Något annat. Något intellektuellt stimulerande.
Jag blir på allvar ledsen och förtvivlad. Ni skulle kunna åstadkomma så mycket, men ni ägnar tid åt så lite...
Ett inlägg om dagen. Förhoppningsvis med innehåll, korrekt grammatik, och något som väcker en känsla. Det är mitt löfte. Blir jag den mest läste bloggaren på det? Troligen inte. Har jag åtminstone gjort något mer beständigt för mina läsare? Ja, jag hoppas det.
Det är inte lätt att skriva alla gånger. Jag skulle lätt kunna uppdatera min blogg, tjugo gånger om dagen, bara för att meddela vad jag ätit, hur påföljande avföring såg ut, vilka nya kläder jag till följd av det var tvungen att inhandla. Men det är inte givande. Inte för mig. Inte för er.
Jag hoppas återkomma imorgon, mindre besviken på mänskligheten, och desto mer inspirerad av något roligt. Eller politiskt. Jag kan inte lova vilket.
Till dess hoppas jag att ni alla får en trevlig kväll, och till humortävlingen Guldrosen i Montreux, anser jag att vi skickar följande:
God afton, och tack för ordet.
/Nynarcissisten

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kommentar