Språk. Muntlig kommunikation. Ord, som blir meningar, som skapar sammanhang. Litteratur och konst.
Det som skiljer människan från de flesta andra djur, är just språket. Det talade och det skrivna. Det började enkelt med gutturala läten, och utvecklades sedan till noggrant regelstyrda språk, med stavning och grammatik.
Det mesta av det där, i alla fall det muntliga, kommer av sig själv. De flesta talar sitt modersmål flytande, utan en tanke på det pussel av grammatik som ligger bakom.
Grammatikens betydelse för språket inser man oftast först när man ska lära sig ett främmande språk. Förlåt? Ackustikobjekt? Vassa? Ackusativ! Nej...? När såg du den senast? Men som sagt, i modersmålet går det på automatik, och det är inte det jag ska ägna den här tiden åt.
Under min skoltid var rättstavning en mycket väsentlig del av undervisningen. Man fick lära sig att *alltid* alltid stavades med två L', och *aldrig* aldrig stavades med två 'L'. En enkel regel som satte sig fort.
Och blir också, ju kommer före desto och andra matnyttiga deviser hamrades också in.
Talspråket är som bekant aldrig 100% överensstämmande med det skrivna ordet. Dialekter och förenklingar i talet gör att vi ibland genar lite.
De och dem, till exempel, blir i talspråk, nästan alltid dom. Det är helt okej att säga så. Men i skriven text finns det ingen anledning att använda det sista, istället för något av de två första. Men i fallet med de förstnämnda måste man veta skillnaden, annars är det trots allt säkrare att hålla sig till det lite slarvigare dom.
Många använder nämligen genomgående antingen de eller dem, utan att ha en aning om skillnaden. För mig som är medveten om skillnaden gör det ont i huvudet att läsa sådan text.
Via mobiltelefoner kan man numera skicka snabba meddelanden till varandra. Praktiskt. Det hela har gett upphov till en sorts ny språkgren; chat-språket. Ord förkortas, dras ihop och blandas med siffror och symboler. Praktiskt. I sitt sammanhang. Det går snabbt att skicka ett SMS, och lika snabbt att läsa (förutsatt att mottagaren är insatt i 'språket'), och alls inget som jag motsätter mig.
Det är när det där språket kryper fram i andra sammanhang som jag blir riktigt upprörd. Ja, förbannad är nog ett bra ord.
Om någon skriver ett e-mail till mig, känns det trevligt att veta att vederbörande verkligen tagit tid på sig, tid för mig, och visar det genom att skriva fullständiga ord, och korrekt svenska. Stor bokstav i början på meningarna. Punkt i slutet. inte så här det är inte bra det flyter ihop ser ni det inte läs igen gör om gör rätt
Det finns få saker som är så jobbigt som att själv behöva gissa sig fram till var en mening slutar, och nästa börjar. Det kan dessutom i många fall ge upphov till missförstånd.
Och om man nu sitter ner, och har tid att tänka igenom vad man vill ha sagt, (jämför med när man snabbt i en muntlig konversation snubblar på orden ibland) är det väl inte för mycket begärt att man inte skriver ut så kallad 'talutfyllnad'? Ni vet vilka ord jag menar;asså, ja ba, lixom. LIXOM!? Vad i helvete? Det är en (1) bokstav kortare än det faktiska ordet LIKSOM! Har man dessutom korrekt handfattning på tangentbordet, har man redan fingrarna på både 'S' och 'K'. Hur svårt är det?
Och 'asså'? Detta språkliga missfoster. Okej, det är extremt ansträngande att tugga det där tuggummit och tänka samtidigt, men när du skriver?
Jag ska ta ett exempel ur en blogg jag studerade innan jag började blogga själv. Ungefär så här såg det ut: Asså idag var helt histeriskt!!! va i stan o handla shitt ba va mycket folk!!!! aaa o amanda lixom ba du borde verkligen inte ha gröna skor o ja va typ vaddå? Oj, jag glömde att säja att ja ska resa till flen imorrn buy!
Vad är det för språk? Vad är det människan vill ha sagt? Var var lärarna? Låt mig korrekturläsa och skriva rent: Alltså, idag var det helt hysteriskt. Jag var och handlade. Skit vad det var mycket folk. Amanda sa: Du borde verkligen inte ha gröna skor. Och jag sa bara: Vad då? I morgon ska jag resa till Flen. Hej då! (alternativt 'Bye', som ju skulle vara det korrekta engelska ordet)
Ni ser skillnaden hoppas jag? Man kan inte skriva att man glömde att säga något, i samma mening som man säger det. Det kommer man bara undan med i talspråk. Skitunge!
Flera gånger på nätet har jag haft anledning att be folk städa upp i sitt språkbruk. Dels för att det ser trevligare ut, men även för att det ska bli begripligt över huvud taget. Visste ni att 95% av folk som använder internet har dyslexi? Det gjorde inte jag, men så är det i alla fall. Nio av tio som jag påpekar stavfel, särskrivningar och andra språkliga aborter för, hävdar nämligen att de har dyslexi. (Se där, rätt användande av 'de'.)
Jag blir, som den språkfascist jag är, alltså ofta utskälld. För att jag försöker hjälpa till.
-Jag kanske har dyslexi!!
Hur då, 'kanske'? Antingen har du dyslexi, eller så har du det inte. Idiot!
En annan godbit till försvar för det illiterata samhället är den här: Språk utvecklas faktiskt!
De som idag sitter och skyller på fiktiv dyslexi, för det är det det är i nio fall av tio, förolämpar de som de facto har dyslexi, och som dagligen kämpar med detta.
De som hävdar att de inte behöver skriva hela ord, för att språket ändå förändras, borde skruvas fast i en skolbänk med SAOL fastsatt med spik genom händerna. Den har inte rätt, eller ens förmåga, att förändra språket, som inte behärskar det från början!
Så du, som inte kan skriva liksom utan 'X', som skriver 'asså', blandar ihop 'de' och 'dem' som vore det en salsasås och som inte orkar skriva 'och' - SKÄMS!
Ni är lata, obildade och språkligt underbegåvade. Börja läs böcker istället för slarviga modebloggar! Lär er skriva som folk, och inte som infantila blöjbarn!
Till alla er i min bekantskapskrets, som har läs/skrivsvårigheter: Jag vet vilka ni är, och jag har inga problem med er, för jag vet att ni inte är obegåvade, och jag vet att ni anstränger er. Ni försöker inte heller skylla ifrån er, eller skälla ut den som hjälper er. Däri ligger den stora skillnaden.
Så till alla er barn av bloggåldern: Lär dig skriva, eller låt bli att ens försöka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentar