När man ger sig in på en karriär, är det viktigt att bekanta sig med den miljö man ska vara verksam i.
Sagt och gjort.
Jag gav mig ut i den beryktade 'bloggosfären', för att få inspiration och tips, om hur jag ska fortskrida.
Efter ett par timmar konstaterar jag:
Aldrig förr har så många, skrivit så mycket, om så lite.
"Här är en bild på min frukostmacka. Idag blev det prickig korv."
Fascinerande. Men också kort och koncist, rakt på sak. Lättläst.
Men bortsett från det faktum att jag sällan äter frukost, mer än en kopp kaffe och ett morgonbloss, vill jag kanske erbjuda läsarna något mer 'matnyttigt'.
En bild kanske?
Vidare efterforskning i ämnet gav vid handen, att bilder på själva bloggaren, med fördel är taget med mobilkamera, framför hall/badrumsspegel. Putsar folk inte sina speglar?
Nu är jag inte så fotogenique, så jag avstår.
Andra bilder får gärna vara närbilder av ovan nämnda prickigkorvmacka, gärna taget precis från bordskanten, så att smörgåsen verkar spännande. Och prickig korv kan visserligen behöva all hjälp den kan få i den frågan. Eller så ställer man sig och poserar med något nyinköpt plagg från den lokala gallerian, i förhoppning om att butiksägaren ska höra av sig med ett lönsamt sponsorkontrakt.
Problemet med det senare är att det var så länge sedan jag införskaffade ett plagg, som kan anses poserbart, att jag inte längre vet från vilken butik det är, varför hela konceptet blir svårt att sjösätta.
En annan öppning är att bli så kallad 'mingelbloggare'. Det går, efter vad jag förstått, ut på att låta sig fotograferas med diverse människor i festliga miljöer, och sedan publicera dessa. Allra bäst är det om man lyckas komma en kändis tillräckligt nära, och snabbt trycka på kamerans avtryckare, innan kändisen hunnit reagera. Bilden förses sedan med text av typen: "Jag och Paradise Hotel-Marlene pratar drinktips". För nej, det är inte nödvändigtvis ett plus om kändisen faktiskt ÄR känd, eller för den delen presterat något som helst. Plus verkar däremot vara om kändisen a) varit knarkpåverkad på premiären av sin dokusåpa, b) gjort multipla ingrepp på ansikte eller byst och slutligen c) gjort ett uttalande i politiska frågor, vilket för all framtid diskvalificerar dem från att bli tagna på allvar.
Jag är ingen 'Partypingla', och att kasta mig framför en kändis med mobilkamera i högsta hugg, känns ungefär lika naturligt och bekvämt för mig som tangabadbyxor.
Så vad återstår?
Politik.
Jo, man tackar!
Här har jag ju i alla fall åsikter, och de kräver inte bild eller sponsoravtal.
Men det är riskabelt.
Politiska åsikter är ett veritabelt minfält, som inte är lätt att navigera sig igenom.
Det kan skapa fiender, och krossa vänskapsrelationer, så det gäller att vara på sin vakt.
Fast å andra sidan, står mina vänner ut med mig som jag är idag, ska det nog mycket till för att jag ska bli utstött ur gemenskapen.
Nu ska jag äta en smörgås. Det blir ost. Grevé. Undrar om Arla vill sponsra mig om jag poserar med den framför hallspegeln?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentar