Alla dessa invandrare

Det är dags nu! Jag har hållit tyst för länge i den här debatten, med rädsla för att inte vara politiskt korrekt alternativt få de högerextrema grupperna efter mig.

Men jag måste göra något. Säga något.

Jag är svensk, född och uppvuxen i Stockholmsområdet. Det har jag förlikat mig med.

Men på senare tid har jag blivit en 'främling i eget land'.
Detta behöver dock inte vara något renodlat negativt laddat.

Så här är det: Jag är omgiven av invandrare. Halva min bekantskapskrets kommer någon annanstans ifrån. Jag är en minoritet.

Majoriteten av mina invandrade vänner kommer, märkligt nog från Värmland. Närmare bestämt Torsby, Karlskoga, Kristinehamn och Mörkaste Arvika.

Det är inte helt friktionsfritt. De för med sig ett språk, som jag inte alltid förstår, och deras kultur har stundtals krockat med min.

Men så började jag tänka efter. Vad hade Stockholm varit utan värmlänningarna? Vem skulle ha sjungit om Stockholm om inte Monica Z, denna bushwoman från Hagfors, hade gjort det. Skulle inte melodikrysset bli lite fattigare utan Thore Skogmans 'Surströmmingspolka'? Jo, lite faktiskt. En av mina värmländska vänner är dessutom framgångsrik krögare, och har känningar ända in i tv-huset på Gärdet.

Även norrifrån har folk flytt, ner till vår stad. Umeå, Luleå, Kiruna och från den härjade kusten vid Sundsvall. Den gruppen håller sig mest för sig själv, och känns stundtals lite hemlig. Det är väl, i ärlighetens namn, den minoritet som jag inte riktigt fått grepp om än.

Deras matkultur är också den jag har haft svårast att integrera i min vardag. Kalla mig stockkonservativ, men jag vill kunna sitta i samma län som min mat (surströmmingen). Men var till sitt, som jag brukar säga.

Men det förekommer också en viss närinvandring från områden såsom Uppsala, Gävle, och spridda delar av Hälsingland.

Min mor säger att vi på långt håll är besläktade med Hälsingarna, men jag vet inte... För mig är Bollnäs ett litet torg med dansbana på Skansen. Och skulle inte sådana gener lyst igenom? Jag går inte igång på 'Hårgalåten', och det borde man väl gjort om man haft det i generna?

Jag har även en bekant som kom till Stockholm som båtflykting. Från Gotland. Han har sina små idéer, men har i det stora hela integrerats bra tycker jag. Jag har även fått en större förståelse för Gutarna än jag hade innan. Nu kan jag till och med skratta lite åt Babben Larsson. Och Gotland har ju ett rikt kulturarv. Främst tack vare Lotto, Keno och 'Gotland runt'. Vi får inte glömma hur detta har berikat oss stockholmare. En del mer än andra, självklart.

Vad vill jag då ha sagt?

Jag är främling i min egen stad. Och det har berikat mig. Det gör livet lite mer nyanserat. Jag har lärt mig saker om Sverige jag inte hade en aning om. Ätit mat jag inte trodde fanns. Lyssnat på musik med helt nya öron. Lill-Babs är hälsinge! Vem hade kunnat tro det?

Jag säger, öppna Stockholm för fler invandrare! Låt oss inte frukta pitepalten. Förstå att Ingvar Oldsberg är människa i första hand, göteborgare i andra. Låt oss ha ett kulturutbyte med skåningarna. Varför inte göra Mårten Gås till allmän flaggdag?

Så till Er, kära Sverigedemokrater, öppna era sinnen, våra dörrar, och släpp in de nya stockholmarna! Anställ en man från Mora redan i morgon, och se att arbetsplatsen inte alls faller i händerna på ett nytt dalauppror.

De är inte stockholmare från födsel, men de är det i hjärtat. De har valt att komma till oss.

Låt oss vara tacksamma, och se vilka möjligheter som öppnas upp.

Fram för en Närkisk kulturfestival i Kungsan, små jämtländska gatukök som serverar mesmörsspecialiteter. Och varför inte bjuda grannarna på Ålagille?

Vi behöver inte kasta ut någon, tvärtom. Stockholm är stort nog för alla.

Jag vill se ett mångkulturellt Stockholm. Inte ett likriktat hötorgsgettho.

Leve mångfalden! Leve Stockholm!