Humor...
En konstform med lika många avarter som den moderna konsten. Det finns svart humor, slap-stick, referenshumor, vitsar, ordlekar, musikalisk humor, ofrivillig humor, lyteskomik, förväxlingshumor och den 90-talistiska ironin.
Rätt framförda kan var och en av dessa ha ett riktigt bra underhållningsvärde. Men precis som att Picasso mot slutet fick signera souvenirer för brödfödan, är det inte alla som kan traktera humor med känsla för timing och kvalitet.
Jag själv, till exempel. Ibland i alla fall.
Jag har en hjärna som ibland är som den där skenande bussen i filmen "Speed". Jag kan inte stanna, för då dör jag. Konsekvensen blir att jag måste kläcka ur mig även de mest långsökta skämten längs humorns långgrund. Pinsamma tystnader följer. obekväma blickar. Man känner sig som den ende pingstvännen på ett midvinterblot....
För att minimera den värsta skadan, brukar jag nu rödflagga mina skämt för omgivningen. Jag VET att skämtet är dåligt, men det måste ut, annars dör Sandra Bullock och 30 andra passagerare en ohygglig död på komedins motorväg. Så nu säger jag innan jag berättar skämtet, att "Nu kommer rödflaggat skämt om 3, 2 1..."
Jag är inte stolt över denna mentala defekt, men jag har lärt mig leva med den. Lite som folk med multipla personligheter har lärt sig att ta hyra av sina alter egon.
Nu samlar vi ihop oss, som den spetälske sa...
Jag kan helt enkelt inte låta bli. De måste ut. Om jag inte unnar mig de riktigt dåliga vitsarna och kommentarerna, så kommer jag inte att kunna få ur mig de få guldkornen som faktiskt är värda att spara för eftervärlden.
Men ibland går det så fort att jag inte hinner flagga. Folk vänder sig om och glor som om man sa att man åt barn... Jag harklar mig, skrattar lite nervöst och ber om ursäkt.... Att flagga i efterhand fungerar lika bra som att dela ut badtofflor när Titanic sjunker...
Ska jag kanske börja bära med mig en lite röd flagga i väskan, eller i fickan, som jag kan vifta med när det blir för påträngande? Eller en grön och en röd handske, som jag kan hålla upp. Grön för skämt jag står för, och röd för de dåliga.
Eller så lär ni er hur jag fungerar. Ibland blir det knas där uppe i huvudet. Och då kommer de dåliga vitsarna och plumpa sexskämten. Ni har blivit varnade! Det är inte mitt fel att ni inte kan anpassa er. Var lite flexibla för i helvete!
Nej, jag ber om ursäkt. Det var inte meningen att skälla på er, men om jag någon gång missar att flagga ett dåligt skämt, så kan ni väl låtsas som att jag gjorde det. För allas trevnad.
I kommentarsfältet nedan kan ni nu få lägga upp rödflaggade skämt ni minns, eller försökt förtränga. Mina eller egna. Bara ni nämner vem källan är. Jag lämnar härmed amnesti åt alla flaggade skämt. Ta chansen, kom ut ur humorgarderoben. Fnissa huysteriskt åt dina egna dåliga skämt. Här är det OK!
Den 25 november är härmed "De dåliga skämtens dag". Bär en liten röd flagga på rockslaget idag.
Hur kände sig bögen dagen efter gruppknullet? - Lite bakfull!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentar