Tid är pengar

Tid är pengar.

Denna utslitna klyscha som vi hört, alltför många gånger. Enligt principen, skulle bara den tid som gått åt till att framföra denna idé hela tiden, kunna vara värd en mindre förmögenhet.

Man brukar helt enkelt slänga ur sig den där gamla frasen lite då och då i förbifarten. men vad innebär det? Rent praktiskt alltså. Jag vill kunna omsätta det där uttrycket i min vardag. Göra verklighet av en tom fras.

Exempel : Ni vet hur det är: när pengarna är slut, finns det alltid lite månad kvar. Skulle man kunna få lösa in de där dagarna som blev över någonstans? Mina fem dagar mot värdekuponger på Ica? Eller kan jag lägga ut en vecka på Tradera? "Säljes: fem dagar i slutet av nov. Nyskick. 150 sek/dag eller högstbjudande. Kan även diskutera byte mot helg i juli. Sign 'Tid och otid'"

Och när vi ändå pratar om tid som värdesaker - jag vill ha en reglerad banktjänst för den tid jag vill ha.

För så här är det: Jag lägger undan tid, så ofta jag kan, för att kunna använda vid tillfällen då jag har ont om det. En reserv. ibland sitter man ju och väntar på en buss, eller på maten, och det är ju tid som jag egentligen inte behöver, så den brukar jag lägga undan för senare konsumtion.

Men så plötsligt en dag, står man där, med jobb upp till öronen, och telefoner som ska svaras i, papper som ska signeras, något som måste flyttat, och så vidare. Och det är DÅ som jag behöver den där tiden jag lagt undan. MEN, då upptäcker jag till min frustration att någon varit och nalllat av min tid. MIN tid. Som JAG lagt undan. Tid som jag VET att jag ska ha där, men som inte längre finns. Vem fan går runt och stjäl min tid? Och hur ska jag kunna försvara mig mot dessa tysta och osynliga banditer?

Jag föreslår ett Tidsinstitut. En bank för min tid. Där jag kan deponera min dyrbaraste ägodel. Ett valv, tjänstemän i uniformer, klara regler. Jag kräver ingen ränta, bara att jag får en försäkran om att ingen annan använder upp min tid, hela tiden...

För Sverige i tiden, säger ju kungen så flott till oss, från enkronorna. För tiden i Sverige, säger jag. Alla behöver sin tid. Allt har sin tid, och jag vill ha min i fred. Kvinnofrid, fredstid, fritid, och tidsfred....

Bara den tid det tagit mig att skriva all denna tid, skulle jag kunnat lägga på hög i min tidskapsel. Med tidlås. Den som kan styra upp den tjänst jag efterlyser får naturligtvis timpenning.

Tills dess får jag väl försöka göra så mycket jag kan med den tid jag har på fickan. Men jag ger mig inte.... Finns det en vilja finns det en tid.

Tids nog. Tids nog...