Öster om Eden

Ett klassiskt klavertramp sätter tonen

För några år sedan yttrade dåvarande näringsminister Björn Rosengren de numer klassiska orden - "Norge är den sista Sovjetstaten". Det är genant ur flera synvinklar.

Dels för att Rosengren satt i en regering, som inte riktigt kastat av sig sin gamla kappa med hammaren och skäran, har "internationalen" som ledmotiv, och som inte heller gjort upp med sina gamla relationer med gamla Östblocket. men nog om det. De där orden har han fått äta upp, med råge.

Men inte nog med det. Hans uttalande lever vidare, ungefär som virala medier har uttalandet fått eget liv, och fortsätter att vara aktuellt. Skillnaden är att det inte är Norge som är måltavlan för skämtet längre. Bumerangeffekten, skulle man kunna kalla det. Uttalandet har likt det urgamla kastvapnet återvänt till ägaren, som intet ont anande får det i bakhuvudet. Det hade kunnat vara rolig slapstick, men blir det tyvärr inte. Skrattet sätter sig lite i halsen.

Statstelevision - på marknadens villkor

Nu i dagarna meddelade regeringen att man tänker införa en ny myndighet, Radio och tv-myndigheten, för att "fräscha upp" i mediebruset.

Eller, fräsch upp var nog att ta i. Kortfattat handlar det om att SVT, SR och Utbildningsradion inte får göra några nyproduktioner utan att dessa först granskas av den nya myndigheten. En god tanke, kan tyckas; det är rätt mycket skräp som kunde ha stoppats redan på idé-stadiet.

Men det är inte kvaliteten på programmen som myndigheten ska titta på, och för den del inte bara myndigheten. Man ska nämligen avgöra huruvida public-servicekanalernas nya idéer kan inverka menligt på de fria reklamkanalerna.

Med andra ord, SVT får en ny idé till ett lördagsunderållningsprogram, som de vill sända på bästa sändningstid. Detta program ska då redovisas för myndigheten, som i sin tur skickar det hela på remiss till - TV4, Kanal 5, TV 3 med flera. Då ingen av de sistnämnda lyder under myndigheten, får de fritt fram att slänga fram en liknande idé själva. SVT kan inte göra något, eftersom kanalen som snor idén är remissinstans för myndigheten, och även om det skulle godkännas, kommer beslutsgången vara alldeles för långsam.

Kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth (M) förklarar det hela så här: – Det är viktigt att hitta en balans mellan bolagens utvecklingsbehov och skyddet för övriga aktörer på mediemarknaden.

Det är ett i högsta grad anmärkningsvärt uttalande. Istället för att låta de privata bolagen utvecklas och producera vad folk vill betala för, så vill hon curla dem. Ge dem förhandsinformation om vad det statliga bolaget gör, och alltså både direkt och indirekt, snedvinkla marknaden.

Som vi alla vet, produceras det så mycket dynga i de kommersiella kanalerna, att man skulle kunna göra Sahara fruktbar igen. Och inte många av dem verkar anstränga sig särskilt mycket för att verka för "en balans mellan bolagens utvecklingsbehov och skyddet för övriga aktörer på mediemarknaden.".

Man kan knappast säga att "Paradise Hotel" är ett försök att balansera "På spåret". Men finns det tittare, finns det reklamplats. Således verkar inte Kanal 5 ha några problem. Även TV 4 har jobbat sig upp, med egna storproduktioner, men även på sedvanligt vis och enligt gällande praxis, förhandlat om eller köpt produktioner från SVT som SVT inte har haft råd eller intresse att längre producera.

Frågan vi måste ställa oss är alltså följande: Varför ska privata bolag åtnjuta statlig subventionering? Hur många aktier i TV 4 har kulturministern? Och hur godtyckligt kan beslut tas inom myndighetens fyra väggar? Kan det bli så att samhällsprogram som granskar staten/regering/riksdagen, stoppas för att de anses vara jobbiga? Hur tillsätts myndighetens verkställande personer? Hur var det nu med den "fria televisionen"? Och den "Sista Sovjetstaten"?

Omdaning på Gärdet?

Jag kommer att följa upp det här inlägget med en fundering om hur SVT fungerar idag. Och hur man måste börja tänka om. Det förutsätter naturligtvis att regeringen håller sina profitklaffsiga fingrar borta från syltburken, och att VD Eva Hamilton faktiskt får en lektion i vad som är public service. Men mer om detta i nästa inlägg....