Tänk dig följande scenario:
En våldtäktsman, mitt upp i sin gärning, upptäcker plötsligt en blottare, bakom en buske lite längre bort.
I den följande rättegången får våldtäktsmannen rätt, och blottaren döms. Inte bara för blottandet, utan även för att ha stört våldtäktsmannen i dennes utövning.
Blottaren döms till höga böter och skyddstillsyn, medan våldtäktsmannen uppmanas att begå fler våldtäkter bland buskar och snår, så att man kan hitta och gripa fler blottare.
Låter det märkligt?
Jo, men precis så här resonerar man när det gäller fildelning via internet.
Fildelning som fenomen har funnits ända sedan de första kassettbanden kom, och folk började kopiera ner sin musik från vinylskivorna. redan då skrek musikindustrin i högan sky att "Nu är minsann musiken död! Ingen kommer någonsin mer att köpa musik!"
Det har gått nästan 4 decennier sedan dess, och det finns inga som helst fakta som gav domedagsprofeterna rätt. Inte ens efter 40 år, och med ökad teknik för kopiering, har industrin gått med förlust. Tvärtom.
År efter år, visar samtliga rapporter att musik och filmindustrin ständigt gör större och större vinster. Det finns dessutom flertalet rapporter och undersökningar som styrker, att det är tack vare nedladdning och fildelning, som kurvan ständigt pekar uppåt.
Men, alla dessa fakta till trots, envisas industrin att hävda att kopiering drabbar dem. en ren lögn således.
Åter till våldtäktsallegorin.
Främst musikbranschens företrädare, hävdar att den som laddar ner musik stjäl från artisten, och därför måste betraktas som en fruktansvärd brottsling. ja, helst ska vi låsas in på Guantanamo hela bunten.
Men, vilka är det som faktiskt i realiteten stjäl från artisterna? Jo, det finns det också svart på vitt, att det är skivbolagsdirektörerna.
När skivbolagscheferna, med stöd av slamkrypare på Antipiratbyrån i Sverige, säger sig värna om artisterna så ljuger de så tungorna svartnar. Det är uppenbart, de försöker inte ens låtsas om något annat.
Om en skiva kostar 150 kronor i butik, får artisten vara glad om den får ens en hel krona av beloppet. direktören på Sony, eller Warner däremot, kan säkert sno åt sig minst 50 kronor per såld skiva. Resten får butiken, och distrubitionskedjan dela på.
Men trots alla dessa självklara, väl underbyggda och redovisade fakta, fortsätter många att tro på myten/lögnen att skivbolagen är mänskliga välgörare och filantroper, och att fildelarna är ondskefulla monster, med mord i blick.
Fildelningen har ökat, försäljningen har ökat, biljettförsäljning till live-uppträdanden har ökat.... Det finns således en klar korrelans mellan nedladdning och ett uppsving för nöjesindustrin.
Man försöker alltså få oss att tro, trots att all fakta pekar i motsatt riktning (bolagen har nämligen inte själva kunnat lägga fram någon egen rapport som stöder deras egna teser), att nöjesindustrin är död.
Någon annan slutsats kan man inte dra av deras argumentation. 40 år. Så lång tid har nöjesindustrin gröpts ur av olaglig kopiering. Fildelning via nätet har hållit på i ca. 15 år. Enligt deras egna resonemang, dog musikindistrin någon gång 1987. Ingen kan ha haft rpd att producera varken film eller musik efter det.
Så gott folk, lyssna till Antipiratbyrån! Musiken är död! Filmen är död! Det är fildelningens fel! Att storfilmer som Harry Potter fortfarande produceras, är enbart tack vare att en godhjärtad fattig producent i Hollywood har blivit tvungen att sälja sina möbler på E-bay. Justin Bieber kan åka på turné enbart för att hans föräldrar och producenterna skramlat tihop pengarna i tunnelbanan.
Det är DITT fel, medborgare, som inte gör uppror! Hjälp de fattiga i Kalifornien! De behöver din hjälp! Anmäl din grannes son, för att han laddat hem den där c-komedin, som inte ens gick att hyra ut i videobutiken. Gör något!
Vi måste välja våra brottslingar. Hellre en rejäl väldtaktsman, en några ljusskygga onanister i förorterna.
Nöjesindustrin är död! Leve den!
Holländsk rapport, som visar att det är fildelarna som KÖPER mest lagligt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentar