Krisdemagogerna

När fan blir gammal, blir han religiös.

Eller möjligen Kristdemokrat.

Sveriges kristdemokrater genomgår en kris just nu. Det är förståeligt. Det kan inte vara lätt att vara språkrör för Gud i en alltmer sekulariserad värld. Så vad göra?

Kristdemokraterna har alltid haft det luddiga "kristna värderingar" som sin paroll. Vad det innebär i praktiken vet vi. Utfrysning och negativ särbehandling av homosexuella, en medeltida syn på familjen, en sjuklig vurm för frikyrkor och att de fortfarande tror att kyrka och stat är hopväxta vid midjan.

Det är helt enkelt inte logiskt att ha ett parti som kämpar för religiösa dogmer, i en demokratisk samling, som en gång för alla gjort klart att det är den sekulära vägen vi valt att gå. Kristdemokraterna hör lika mycket hemma i riksdagen, som Centerpartiet i Katolska kyrkorådet.

Det hela är mycket enkelt: kyrkan och de religiösa företrädarna ska helt fråntas sin status som remissinstanser i lagstiftande församling. i gengäld ska riksdagen hålla sina lagstiftande fingrar borta från sakrament och riter. En neutral äktenskapslagstiftning, men utan att tvinga individuella präster att gå emot sin övertygelse. Religion är inte logisk och rationell, det är hela grundbulten för religion. Det kan, och bör, ingen lag tvinga fram. Det är en utveckling som kyrkorna själva måste genomgå. Inifrån.

Åter då till dagens kristdemokrater. Varför har de problem? Göran Hägglund framstår, jämfört med sina föregångare, som en väldigt liberal och frisinnad person. Just precis! Det är det som är problemet.

Under Alf Svensons ledning, gick partiet i bokstavstrogen riktning. Alla de gamla nötta argumenten släpades dagligen runt i media och talarstolar. Familjen. Värderingar. Barnen. Men, ska tilläggas, det handlade om kristna familjer, kristna värderingar, och framförallt, kristna barn. Homofobin visste inga gränser, och man använde gärna barnen som mänsklig sköld för sina unkna åsikter. Men inte ens vanliga heterosexuella skulle få ha rätt att bestämma över sitt val av umgängesform. Moral, var helt enkelt kristdemokraternas nya svarta.

Den här tonen tilltalade de stockkonservativa, de gamla och de nyfrälsta i missionsförbunden. Och framförallt de sekteristiska vettvillingarna i Uppsala, och säkert också knäppgökarna i Maranata-rörelsen. kristdemokraterna hade en fast och trogen väljarkår.

Så kom Hägglund. Han försökte tappert i början, men insåg snart att om han ville vara med och leka med de stora grabbarna, var han tvungen att tona ner det gammaltestamentliga i sin image. Det lyckades han med. En nyare liberalare partiledare trädde fram. En som det gick att resonera med. Som kunde lyssna till förnuft, och vedertagna vetenskapliga studier. Det Nya testamentet för KD, skulle man kunna säga.

Men den trogna väljarkåren, lät inte detta falla i god jord. Vad hände med värderingarna? Hur ska vi nu kunna predika hat, och låtsas som att det är vår rätt som präster? Hur ska vi kunna tvinga tillbaka kvinnan in i köket, förbjuda preventivmedel och införa enpositionssystem i rikets sängkammare? Flockvis lämnade väljarna KD. Några valde nog det ännu mer hatiska och konservativa Sverigedemokraterna. Svammel utan logik, men i annorlunda förpackning. Och framförallt inte så där mesig och jamsig som Hägglunds nya liberaler och pervokramare.

Men nu vill partiet vinna tillbaka rösterna. Men samtidigt inte stöta sig med vännerna i lekparken. Tvätta bort det mest religiösa, men signalera trygghet, som det så ironiskt heter.

Ett namnbyte har föreslagits. Här är ett axplock av de förslag som lagts fram för diskussion:

• Familjepartiet Kristdemokraterna. Familj definieras alltså, gifta heterosexuella, med minst två barn. Flitiga kyrkobesökare. Ingen skilsmässa under några som helst villkor. Verklighetens Folk, kallar Hägglund det för. Romanfigurer kallar jag det för!
• Frihetspartiet. En motsats i sig själv. Ingen gruppering har någonsin tidigare gjort det så klart, hur avogt inställd till frihet man är, som just Kristdemokraterna.

Jag vill ge ett eget förslag: KrisDemagogerna. Allt ont i världen kan de skylla på oss som inte skriver under på trovärdigheten i gamla mytiska texter, författade i en tid då jorden var platt, Gud dödade småbarn, ormar kunde tala och dinosaurier ännu inte var uppfunna.

När Connex totalt misslyckades med sitt entreprenörskap för Stockholms tunnelbanetrafik, och folket började leta i garage och förråd efter högafflar och brinnande facklor, bytte man namn, i tron att de skulle blidka folket. Det nya namnet var kosmetiskt. Vi VET nämligen att Veolia, är precis samma företag, med precis samma usla förhållningssätt till sina kunder, och sin uppdragsgivare. Namnet nytt, prestationen densamma.

På samma sätt förhåller det sig med politik. Du kan inte bara byta namn, om du inte samtidigt ändrar inriktning. De enda man försöker lura, är de extremreligiösa eller galet konservativa som anser att Englands gamla drottning Viktoria var en sann förebild för moralisk upprustning. Och de låter inte förföras, om inte Hägglund börjar föra fram citat ur uppenbarelseboken under sina framträdanden i Riksdagen. Vi andra låter oss inte heller luras så lätt.

Enda sättet för KD att få tillbaka sina  väljare, blir således att sluta vara liberala. Gå tillbaka till sina medeltida argument, och sin verklighetsfrånvända världsuppfattning. Men då riskerar man att bli utslängd från sandlådan, med både hink och spade.

Göran Hägglund har det sannerligen inte lätt. Men upp med hakan Göran! Du som säkert kan din Bibel måste ju känna till historien om Job, som utsattes för svåra prövningar för att testa hans lojalitet gentemot Gud. Och trots allt, vad är lite makt i detta vårt jordeliv, när du kommer att få sitta på Hans högra sida i evigheten? Amen!

Eller, så tar du steget in i 2000-talet. Där folk klarar av att gå klädda i lack och läder utan att slås ner av blixten. Där folk kan ta sig en öl klockan halv fyra på morgonen, utan att det regnar i fyrtio dagar. Där folk har upptäckt att man kan göra så mycket mer i ett sovrum, än bara missionären, på fredag kväll (varför begränsa sig till sovrummet, förresten). Och trots detta jämnas inte hela städer med marken.

Välkommen Göran! Till verkligheten, och dess folk. Vi har det faktiskt ganska bra. Vi genomgår ingen kris. Vi behöver inte samlas under ett parti, för att framföra vår spirituella övertygelse.

Sekulära tider, strålande tider!

När Fan blir gammal, blir han sekulär!