Blogotomerad

Hej, jag heter Stefan och jag är blogotomerad.

Det var oundvikligt.

Som med alla allvarliga sjukdomar, så kröp sig symptomen på, långsamt, obemärkt till en början.

En kommentar till ett klipp här, en utläggning om någons Facebookstatus där, ett debattinlägg på ett forum där...

"Varför börjar inte du blogga", frågade någon i min perifera umgängeskrets.

"Jag?", svarade jag lite konfunderat. "Men jag är ju inte....sån där...ja, du vet..", sa jag.

"Hur då, 'sån där'?" undrade bekanten.

"Ja, alltså...men du vet...en attention whore."

Bekantens blick genomborrade hela min själ. Situationen blev spänd. Hans ögonbryn var höjda i attackberedskap. Redo att skjuta ner mig.

Självrannsakan!

Hela mitt sociala liv passerade revy.

Bekräftelsebehov.

Åsiktsmaskin.

Ständiga sarkasmer över en öl.

Alla symptom, så som de beskrivs i Hemmets Läkarbok.

Hej, jag heter Stefan, jag är en uppmärksamhetshora!

Det var obehagligt. Mycket, mycket obehagligt.

Men bekanten hade träffat rätt.

Jag har ju åsikter om precis allt. Precis hela tiden. Jag kan helt enkelt inte hålla käften i möblerade rum.

Konsulterade en expert på området.

Han gav mig en diagnos: Neo-narcissism!

Det var som att lungorna pressades samman, någon tog strupgrepp om hjärtat, jag började svettas...

"Du måste hitta en ventil," sade experten lugnt.

"Jag behöver hitta en dörr," tänkte jag. Sitta här och bli kränkt av en typ med kavaj och pullover. Och de där glasögonen ska vi ju bara inte prata om...

"Vad då för ventil?" frågade jag.

"Du måste få utlopp för dina åsikter, i andra miljöer, för att begränsa lidandet för dina vänner," sa han. "Lyckligtvis finns det nu en helt ny teknik för att hjälpa såna som du. Blogotomi."

Alla kroppsliga funktioner stannade upp.

"Blo...", var det enda jag fick ur mig.

"Du måste blogotomeras om du inte ska kväva dig själv och din omgivning med ditt verbala engagemang."

Jag var chockad, men samtidigt inte förvånad.

Det var oundvikligt. Signalerna hade varit många. Jag hade försökt undvika att konfrontera sanningen.

"Här är en adress," sa han och skrev ner en länk på ett papper. "Gå in på den och gör det som känns naturligt."

................

Hej, jag heter Stefan, och jag är bloggare!