Julen - farligare än rökheroin

Jag knarkar loss på julen. Nej, inte så att tidpunkten i december gör mig benägen att skjuta heroin eller dra en lina koks, eller börja rulla egna hampagåsar. Utan helt enkelt julen som företeelse. Julen är som en drog.

Jag kan gå runt i mitten av sommaren och nynna på julsånger. Och då får jag liksom en varm känsla i hela min själ och kropp. Jag kan titta på filmer med jultema oavsett om det är påsk, midsommar eller höstdagjämning. Och bli alldeles rosenfluffig i hjärnan av Dickens julsaga i allsköns tappningar. Gärna om det är jazziga arrangemang på gamla kända jullåtar.

Jag tror att jag var Bing Crosby i ett tidigare liv. Eller Frosty, den berömde snögubben. Det är lite otydligt på den punkten. Men det kan kvitta. Faktum kvarstår, jag hamnar i ett sorts tillstånd av trans, en utomkroppslig upplevelse, så fort jag närmas något med julanknytning.

Är det religiöst? Knappast! Missförstå mig rätt, själva Jesusgrejen är väl en sjysst deal i sig, men inte kan den mäta sig med Dean Martins version av "Let it snow"?  Eller storyn om Ebenezer Scrooge, tolkad av Mupparna. Eller den underbara "Nightmare before christmas" av Tim Burton.

Nej, julen är helt klart ett gift. Trots att jag inte dricker glögg, kräver jag att det skaDOFTA glögg i huset på julafton. Doften av saffran är en annan upplevelse som gör mig nästan komatos av välbehag.

Det går inte att värja sig! Jag kan inte låta bli. Finge jag bestämma skulle vi går runt allihop, hela tiden och bara sjunga mysiga julsånger dagarna i ända... Och äta pepparkakor. Och klä granar.

Men någonstans blir det farligt. Och det är när man lockas med i den masspsykos som lätt kan uppstå i större städer.

Exempel på där julknarkandet övergår i destruktivitet:

• NK's julskyltning. En årlig orgie i dålig smak och epileptiska fönsterdekoratörer. Ett år hade man scener ur julsagor. Men tomtefar var en sådan ryckig konstruktion att det var femte sekund såg ut som att han försökte kasta sig över barnen och äta upp dem. Father Christmas blev Father Fritzl...
• All söndermixad hissmusik. Det som en gång var fina visor, har blivit reducerat till gnälliga fioler och läskiga barnkörer.
• Carola! Jag vet inte om det behöver gås in på i detalj, men... vad är det som gör att folk till jul medvetet och frivilligt utsätter sig för denna plåga som i forna dagar endast hade avnjutits på långfredagen.
• Och framförallt julhandelshysterin. Vanligtvis civiliserade människor blir som en flock gnuer, jagade av hungriga lejon. De jämnar allt i sin väg, och den mark som inte jämnats i detta lämmeltåg, upptas av julmarknader som inte nödvändigtvis ägnar sig åt julrelaterad handel.

Under hela december överdoseras julen rätt in i våra ögon, öron, näsor och munnar. Folket piskas upp till nivåer som gjort Dionysos salig. Det är som en ormgrop i rött, grönt och guld.

varje gång jag återvänder från innerstaden, vill jag bara duscha i flera timmar, men det är nästan så att det inte går att skrubba bort känslan av att ha haft sex med hundratusen människor samtidigt. Jag känner mig besudlad. Oren.

Och mitt i all känsla av skam, kan jag inte låta bli att leta fram mappen märkt "X-mas" i datorn, och får mig en ny fix av jul. Det är som horan som går hem och tillfredsställer sig själv efter en hel natts "kundbesök". Det är inte friskt. men jag måste. Måste...

Och det blir bara värre för varje år som går. det är som att ju mer jul jag sätter i mig, desto högre blir min tröskel för njutning. det är så illa att jag kom på mig själv att lyssna på Wham's gamla klassiker "Last Christmas", OCH tyckte att det var en helt okej låt.

Finns det en klinik man kan lägga in sig på? Finns det någon sorts Antabus för julen? Jag måste ha hjälp! Eller en bit julskinka.... Skånsk grov senap.... Julknäcke... Apotekarnes julmust... Julvört med hemgjord leverpastej... Mammas pepparkakor.... Granbarr i soffan...

....and may all your christmases be white.....